Inga kläder åkte av!

Tre dagar ledighet har gått förbi. Klockan är 22.02 och är helt färdig. Kroppen är jättetrött. Axlarna värker och ryggen är lite stel. Fötterna är trötta efter tre dagars stå, gå och klättra! Huvudet likaså. Ändå väljer jag att sätta mig här.
Nästan av en enda anledning. Det har gått väldigt bra dessa dagar. Vi har varit arbetsmaskiner, mer eller mindre. För andra gången i mitt liv har jag haft den blåa skyliften hemma runt husknuten. Vi har tvättat norrgaveln som nu snart ska få ny kulör. Grått. Ljus, ljus grått och det kommer bli så himla fräscht. Redan nu ser huset nymålat ut, när all mossa och annat bös blev avskrubbat. Min bror hade i detta läget gladeligen talat om hur det gick förra gången jag stod i en skylift vid min taknock. Målandes i bikini i det varma sommarvädret när spännet i min överdel går sönder och hela toppen flyger av och dinglar lite snyggt om halsen. Skrämmer slag på de stackars gamlingarna på ålderdomshemmet. Hur jag ens lyckades att skyla mig själv samtidigt som jag manövrerade ner liften till markhöjd är fortfarande en gåta, samt att jag också lyckades fippla upp min telefon och ringa till min dåvarande sambo som kom ut med en tröja. Jaja, det var ett himla roligt minne som kommer att leva kvar länge runt dessa husknutar. jag brukar kontra med att det inte var jag som spillde ut 10 lite vit färg i min gräsmatta och fick åka hem i kalsonger!
jag klarade att hålla alla kläderna på denna gång. Kanske för att det ännu bara är början på maj och t-shirt och jeans fick allt vara på också. Vi får väl se om ett tag när det är dags att måla om bedriften kan göras om. Vilket jag såklart inte hoppas på då figuren inte är på topp. Än.
Utsikten där uppe vid nock är helt underbar. Jag önskar att jag hade en liten terass däruppe.

Inte nog med att vi skrubbat gavel vi har också sprutat ut mossmedel på taket, klippt gräset, rensat hängrännor, tvättat av trädäcket, kantskurit och rensat rabatten runt trädäcket, beskurit rosorna och påbörjat tvätt av altanen på baksidan. Jag orkade faktiskt inte göra klart. Mest för att jag ville ut till havet. Nej, mannen ville ut till havet och ta en promenad. Jag var inte sen att hänga på den idén, så vi drog ut till Långasand och promenerade längs vattenbrynet till Suseåns mynning. Jobbigt i lössanden men ack så vackert.

 

Dags att ta tag i en ny vecka, där mannen är på utbildning. En utmaning och för första gången på väldigt länge vet jag att jag kommer se ett enormt bra resultat imorgon på vågen. en utmaning att göra lika bra under nästa vecka, ensam hemma, som förut. Fast med mängder av positiva känslor. Nån gång när jag har tid ska jag kanske ta upp det där med känslor och mind-set igen. Men nu är det sängen. I morgon måste jag köra mannen till tåget, för att sedan köra hem igen då dottern är hemma.
Ny vecka, nya utmaningar!