Simma i regn

Klockan är mycket. Ja, i alla fall för mig. Min väckarklocka ringer så fasligt tidigt varje morgon. Alla säger att jag vänjer mig, men jag kan då inte tro det. Jag är fortfarande, jättetrött varje morgon. Förra veckan var min sambo ledig, jag lät därför honom sova. Denna vecka ska han också till jobbet och vaknar således strax innan jag far. Eller han vaknar när jag stampar runt i sovrummet och grymtar. För det är tydligen så att mitt ljuva morgonhumör, som jag lite tänkt att jag nog vuxit ifrån fortfarande finns kvar. Ja, jag är rätt sur och tvär på morgonen och jag har insett att jag är väldigt tacksam för att vi inte ska gå upp samtidigt. Jag behöver den där timmen i ensamhet. Där jag kan stampa omkring och tycka att det är förjä*gt att jag ska behöva gå upp så tidigt och svära på de få kläder som ligger på sovrumsgolvet. Blänga på attiraljerna på handfatet samt sucka lite över att ingen gjort min frukostlåda. Ja, jag ta med mig frukost till jobbet för jag är definitivt inte hungrig så tidigt på morgonen.
I eftermiddags var jag nere på mitt andra jobb och språkade lite med bror min, sambon och dottern gjorde mig sällskap och mitt morgonhumör kom på tal. Jodå, brorsan berättade så gärna att han väckte mig med en innebandyklubba där i tonåren, och för ett par sekunder ångrar han sig. Min sambo.
Förlåt, jag är sur på  morgonen, vi kan kramas sen, när jag kommit hem igen. Men stör inte min morgonAnna. Det är ingen idé. Jag har försökt i 25 år att vara glad och pigg på morgonen, det går bara inte.

 

Idag tog jag en ny liten simtur. Simba har öppnat. i regn. Mysigt och kallt. Det blev ialla fall ett par hundra meter innan Tindra ville ha sällskap och sedan frös så käkarna skakade. Lilla gumman. Simmade tvärs över stora bassängen och dök från mellanstaketet. Det blir en fisk innan sommaren är slut. I morgon simmar vi vidare. Förhoppningsvis i mindre regn.

Auktion och nystart

När vi står vid det där lilla fina skåpet, perfekt som ett litet skafferi i vårt kök, och diskuterar vad vi vill ge för det kommer vi fram till att ett par hundra kronor är ok. Kanske till och med uppåt 7-800 kronor. Det är lite gammalt. Jag skulle gissa 40-50-tal. Vitt, öppnas med nyckel och hyllplan av vitmålat trä. Gediget, inget fusk. Inga spånskivor. Vi bestämmer oss för att åka till auktionen dagen efter. Vi tittar vad skåpet står i innan vi åker. 1700 kr. VAD? I bilen på vägen dit funderar vi. Är det värt det? det hade blivit superfint! Passat så väl. Det var ju inte så djupt som andra skåp är. Vi bestämmer oss. 2000 kr ska vi ge. Det måste vi ju bara få det för. Det närmar sig, vi känner att vi blir lite nervösa. På bettet. Det är mycket folk i lokalen och jag sitter beredd med skylten.
-Så har vi ett skåp, och vi börjar på 3800 kronor. 3800……
Jag hör inte mer sedan. Vad sa han? Hur kunde det bli så? Det var ju vi som skulle ha det där skåpet? Vi tittade bara lite sorgset på varandra och suckade. Vände blickarna framåt och väntade in nästa objekt. DEN skulle vi bara ha. Men även här försvann buden iväg långt ovan vad vi ville ge. Att gå på auktion kan ibland vara ödesdigert. Turen var inte på min sida idag.

 

Men när vi lämnar lokalen ringer telefonen. En dam som har en säng till salu på blocket. Vi har inte bott tillsammas så länge, men vi har tittat på säng ganska länge. Diskuterat, funderat och spånat på vad vi vill ha, hur den ska se ut. Ska det var en hel ram, bara en gavel eller inget alls. Ska vi ha en normal dubbelsäng eller köpa en som är lite extra lång så alla i hushållet får plats på längden. De sänggavlar vi sett har inte lockat oss. Några har varit helt ok, men ingen har fått oss att säga “åh den var snygg”. Men igårkväll hittade jag den på blocket. En ram, med två sängbord. Och den blev i alla fall vår idag. För en struntsumma. Men så ska vi ju köpa två sängar också.

Idag har jag också gjort en insats för mig själv. Jag har ätit upp allt onödigt vi hade hemma!
Jag hade en slatt Ben & Jerrys, Peunut Butter Cup, i frysen och en chokladkaka samt en slatt läsk. Det är nu helt  slut. Otroligt onyttigt att trycka i allt på en gång men jag tänker såhär; Jag kan inte låta bli. Bättre då inte ha något i hyllorna. Så nu är det slut, i morgon börjar en ny vecka!
Jag tog också idag första steget tillbaks i motionsbanan. Jag gick en promenad. Snodde ett linne av min sambo (hur jäkla gott är det inte att kunna sno kläder av en sambo?!) linnet visade sig vara hans syster. Det är nu mitt, beslöt jag då. Jätteskönt, ganska långt och täckte därför halva Asien som jag har där bak och jag gick ut i solen. Jag tog det ganska lugnt. Gick inte så långt, 3.5 km ungefär. Det känns i min häl, men det är ok. En start, en början och i morgon öppnar simba. I morgon ska jag starta en ny kvällsrutin med att simma. Så många kvällar jag bara kan.