Höstnytt i garderoben och vägra Polyester!

Att vara postgravid handlar väldigt mycket om att hitta tillbaka till sin kropp. Eller ja, jag är ju i min kropp hela tiden men någonstans är ju tanken på den fysiska formen kanske inte riktigt överensstämmande med verkligheten. Inte heller den rent fysiska utformningen.
Jag har i mitt bloggande ganska ofta berört ämnet ”kroppen och hur jag ser ut”. Och alltid älskar jag min kropp, med en stark vilja att göra den ännu bättre.
Just nu är det dock en utmaning med kläder. Jag är ganska nätt upptill och betydligt bredare mitt på. Det där med den postgravida magen. I helgen har jag varit iväg och firat en mycket fin vän på sin 50-årsdag och shoppat lite. Även till baby Edith! Det är ju så himla kul med bebiskläder och än så länge kan jag ju klä henne i precis vad som helst!
I barnkläder upplever jag också att tillverkarna tänker på kvaliteten och materialval. Är det så att vi är mer kräsna som köpare till våra barns kläder än till våra egna? För det är fasligt vad det är mycket polyester i plagg nuförtiden. Helt allvarligt borde vi faktiskt sluta köpa kläder tillverkade av polyester. Det är plast! För mig personligen tycker jag det är helt vedervärdigt att ha på mig. (För nej, jag använder inte sköljmedel och definitivt inte torktumlare.) Kläder av polyester blir nämligen elektriska och ett elektriskt plagg på en ickeslät kropp blir tämligen… ofint. Den blusen framhäver liksom mer bulledegen på magen än något annat plagg. En blus av annat material som hänger fint lite utanpå blir så mycket bättre. Vad polyester gör för miljön är ett inlägg isig. Jag ska skriva mer om det i ett annat inlägg. Men just valet att INTE köpa polyester gör att många mycket fina plagg faller. Jag ratar dem direkt även om det är en ursnygg färg, modell och med en ok prislapp. Jag vägrar att köpa kläder av polyester. Eftersom många plagg faller på materialet, många plagg faller på den lite underliga kroppsform jag har just nu är det helt enkelt svårt att hitta kläder som sitter snyggt. Men ibland lyckas jag. Bäst för klimatet och miljön är ju helt klart att köpa second hand!

Denna helg har jag också köpt mig en ny handväska och handskar! Det är flera år sedan jag senast skaffade en ny handväska. Sista månaderna har jag ju använt skötväska eftersom Edith följt med på de flesta mötena, men det kommer ju tillfällen då jag inte har Edith med och då har jag min handväska. Den är av beige mocka och har blivit väldigt sunkig, både på in och utsidan. Den har helt enkelt gjort sitt. En trotjänare som jag nu ska pensionera på lämpligt vis. Jag känner mig redo för höstens alla möten!

Outfit Edith
Body i blusform från Zara och jeans från Villervalla
Kofta och bodys från minimarket
Tyllkjol från Zara
Blus och kofta från Esprit
Knytblus från Esprit
Handskar och väska från Don & Donna

Tillbaks på pallen

Samtidigt som svetten rinner ner och fyller trosor, BH, svider i ögonen och droppar ner på pallen, eller brädan kan jag inte låta bli att brista ut i ett stort leende. Jag är på mitt livs första step-up pass och jag har just gett mig själv en spark i baken för att komma tillbaka till träningen, hitta den där glöden jag hade för något år sedan och för att försöka få tillbaka magen upp de där tre våningarna som den just kasat ner efter graviditet och kejsarsnitt. Saker sitter helt enkelt inte alls där de borde. Jag älskar min kropp! Wow, vad den har presterat under åren. Men just nu är jag bara en gnutta bekymrad över all den muskulatur jag tappade under året som gravid. Min kropp mådde inte bra av att vara gravid! Och det är ok, men nu behöver jag kämpa tillbaka.

Min lilla humoristiska blogg har ofta berört just träning och hur det är att träna när en inte är helt perfekt enligt alla träningsbloggar och inspirerande magasin. För övrigt är det inte helt enkelt att hitta träningskläder som sitter bra när en so jag är lite större. För vi lite störe människor tränar tydligen inte! Det är tur att jag inte försörjer mig på min blogg då jag ofta inte kommer ihåg att ta en bild av min träning eller ens skriva några rader! Ni får helt enkelt stå ut med det. Men jag är ju så himla bra på många andra saker.

Nu tänkte jag dock att jag skulle göra ett tappert försök. Jag tänkte försöka skriva hur det är att postgraviditet, otränad, småfet börja träna igen. Hur det är att försöka hinna med, hitta motivationen. Funderingarna kring mål. Många av er vet ju att jag hade en plan kring tjejklassiker, halvklassiker och sedan en svensk klassiker. Och ja, de tär ju fortfarande mitt mål, frågan är bara när jag känner mig stark no gatt börja, när tiden passar och hur familjesituationen kring, barn, skolgång och mannen jobb, ja det är en del som ska klaffa.
Så hur kom jag då på tanken att gå på ett step-up pass, när jag aldrig tidigare har gjort det i hela mitt 40-åriga liv? Nja, jag är ju inte så rädd för att testa nya saker. Jag har liksom skruvat ner förväntningarna på mig själv, på andra och struntar faktiskt i om någon annan tycker jag gör fel eller har på mig fel sorts strumpor till mina träningsbyxor av non-brand-name. Många av mina vänner tränar på ett av våra två lokala gym här i Getinge där jag bor. Det tycker jag är kul. Jag är ju centerpartist och det är ju superfestligt med lokala företagare som satsar och försöker utanför city! Så heja, Susedalens hälsocenter. Jag är er senaste medlem! För, detta step-up pass älskar en av mina vänner så jag valde helt enkelt att följa med. Trots att jag redan efter 75 sekunder inser att jag kan strunta i att försöka koordinera mina armrörelser! Jag har FULLT upp med att hålla koll på benen. Höger och vänster kan var vansinnigt svårt! Att komma ihåg om det är höger ben upp på brädan och vänster fot upp, eller tvärtom. Men det var väldigt roligt. Och som sagt. Svetten, den flödade! Jag ska investera i lite nya träningskläder också. För det var hemskt vad mina gamla stank!
Vi ses på nästa fredagsfys före fredagsmys pass!

Eftersom jag inte tog en träningsbild

Bristen på fickor och behovet av desamma

Det finns hela tiden saker som jag skulle vilja ha. Igår konstaterade jag att jag behöver ett par vindbyxor av lämpligt slag att ha på mig när jag åker skidor. Kanske kan dessa kombineras med någon typ av fritidsbyxa, för det skulle jag vilja ha när jag ska ut i skogen med Larry, vår hundvalp. Jag går annars gärna i löparbyxor men har du upptäckt bristen på fickor i dessa. Nuförtiden behövs det både bajspåsar, ja flera faktiskt, och hundgodisar och gärna en större fick att lägga kopplet i. Allt detta ska med när vi ska gå ut. I min jacka på jobbet ligger det redan påsar i höger och hundgodisar i vänster ficka. Det är nog bara att vänja sig. Men när jag då ska ut och promenera lite längre vill ja ha bra byxor så att jag inte får skav någonstans. I löparbyxor brukar det bara finnas en liten, liten ficka baktill för att få plats med husnyckel. Även i träningströjor/jackor är det dåligt tilltaget med fickor. Därför önskar jag mig en bra tight flexibralla med en del fickor på. Gärna vindtät. Utan att bli regnställsbyxa och våtvarmt omslag. Det finns ju inget värre!

Lite senare i vår ska jag kolla in olika fritidsbyxor och prova mig fram helt enkelt. Är det någon som har några tips på vägen? Jag kanske skulle kunna önska mig ett par i födelsedagspresent!

Annars skulle jag vilja ha CRAFTS skidbyxa. Så himla coola. Jag tänker att jag nog skulle kunna använda dem i cyklingen också, som just vindbyxa. Gärna de rosa.

Jag älskar skor

Jag älskar skor! Säkert som alla andra kvinnor också gör. Jag älskar skor. Speciellt de där med superhög klack, vackert formad sko. Med den lilla svarta tippen på klacken, det känns som om kvinnan i fråga svävar fram. För att inte tala om lutningen, höga klackar gör att formen på foten får en fantastisk form. Jag älskar skor! Och tådelen, näpet fint rundad som om där inte fanns några tår i skon. Läckert prydda med pärlor, rosetter, stenar eller band. De är så vackra! kvinnorna i sina högt klackade skor är vackra. Jag älskar skor!

Jag vill vara en vacker kvinna! Jag vill vara sådär tjusig som alla kvinnor i staden är, där de flyter fram på sina högt klackade skor. jag vill få sådär snygga långa ben som de har i sina högt klackade skor.
Så jag fick ett par vackra, så otroligt vackra, röda skor i present. Med helt fantastiskt höga klackar. Med en vacker röd rosett på tån. Så fantastiskt snygga ben jag skulle få!

Jag kan inte gå i dem! Jag kan knappt stå i dem. Jag kan knappt hålla balansen i dem. FÖRSTÅR NI HUR HÖGT DET ÄR???
För det första så gör det så ont i tårna så jag tror jag dör! Klackarna är så höga så all kroppstyngd hamnar ju på mina tår! För det andra är de så höga så man borde ha säkerhetssele. Det är ju stor risk att man trillar ner! För det tredje är det helt omöjligt att gå i. Tina Turner vet vi alla hur hon går, hon går snyggt i jämförelse med mig. Jag får hålla mig i en dörrpost, där jag står i mina fantastiska skor. Jag älskar skor!

red-pump
Den här bilden blev jag tvungen att låna från bloggfamiljen.se Då min kamera lite passande gått sönder. Hoppas att det inte gjorde nåt!