Låt mig presentera:

Förändringen vindar råder. Under denna veckan kommer min nya webplats för det skrivna ordet att ta form och denna sida kommer att presentera helt nytt material. Stay tuned och redan nu kan ni ratta in på

www.annasvettas.se

När känslan växlar från Skräck till förtjusning under loppet av ett par minuter

När jag svängde runt hörnet och såg parkeringen och alla bilar som stod där tänkte jag att det var en himla massa folk. Jag blev lite pirrig. Men jag klev ur bilen och släntrade bort till entrédörren. Där inne var det ett myller av folk, säljare från alla kända skidmärken som stod och pratade ett avancerat språk med skidkunniga åkfantaster. Sportiga människor vars ögon glödde av alla nymodigheter. Själv kände jag mig som elefanten i rummet. Även om jag tappat en ansenlig mängd kilon de sista 2 åren så vad jag fortfarande bredast om baken i denna affär. Och jag kunde ingenting!
Jag var där för att köpa min allra första längdskidor! För att få riktigt bra hjälp med att fundera ut vad jag skall ha. Vad just jag behöver. Jag tassade runt en stund. Fingrade lite nervöst på snygga kolorerade skidor, såna jag sett på tv, som Kalla och Haag susar runt med. Förundrad och förvånad på samma gång. Tillslut kom en herre och frågade om han kunde hjälpa mig?
-Jaa, sa jag lite tveksamt. Jag skulle behöva ett par skidor, tror jag.
(Tror jag? Varför la jag ens till ett tror jag?)
Detta var starten på en dag som jag nog kommer att minnas ganska länge. Med ett myller av frågor om hur mycket jag åkt, hur mycket jag tänker att åka, hur jag vill använda dem, vad min plan är och vad som är målet. Att vara helt novis, nybörjare och köpa skidor med siktet mot vasaloppet var visst inte alls något konstigt. Det var jättevanligt. Även med skidor för min tyngd. Inget ovanligt alls. Jag var… ja, helt normal!
Efter en timme i skidbutiken, kanske ännu mer, och ett gäng skidor i en maskin som visade otroligt fina tal och kurvor som jag egentligen inte la någon större vikt vid att förstå, men nöjde mig med förklaring valde jag ett par sjysste skinskidor från Rossignol. Med Rottefella-bindning, som jag kan justera om jag 1: tappar i vikt fram till mitt mål i februari. 2: Justera glid/fäste alldeles själv.
Hur coolt som helst.
Det blev även pjäxor och stavar, ett superflott och mysigt ull-underställ från Kari Traa, som jag trånat efter i flera år (men alltid valt bort för jag tyckt de varit för dyra)  samt en snygg skidjacka för längdåkning.
Ut kånkade jag på många härliga prylar. Lycklig, taggad, helt normal och väldigt mycket fattigare!

Tack Pölder sport för otroligt proffsig och välkomnande personal. Både ni och säljarna från alla märken! (och nej, det där hade jag inte betalt för att säga, det är jag alldeles för liten bloggare för. Men de ska verkligen ha beröm! Ni gjorde min dag och förmodligen en rejäl skjuts i min skidåkarkarriär!)

Följ mig gärna på Instagram @annaginstmark för att följa med lite närmare på min tokiga vardag från 135 kg överviktig, och trasig till mitt första delmål, Tjejklassikern.

Ikväll tog jag plats 5 på valsedeln!

Att bli nominerad till en valsedel stod inte inom min räckvidd. Det var mitt mål, en dröm. Tänk att få sitta i kommunfullmäktige! Att föra mitt partis talan, mina kommunmedlemmar, folkets röst i det beslutande organet! För några veckor sedan fick jag ett telefonsamtal och frågan om hur det skulle kännas att vara topp 10? En garanterad plats. Faktiskt. Wow! Vilket enormt förtroende. Och en enorm egoboost, för det finns ju alltså ett helt gäng med människor som tycker att jag är lämpad för uppdraget. Hur coolt som helst.
Ni anar inte vilka glädjeskutt jag tog efter det där telefonsamtalet. Nomineringskommittén berättade i afton att de från början hade 180 kandidater. 180 st! Det är HELT otroligt. För Halmstads kommun. Jag får äran att inneha plats nr 5.  Nu ska jag sätta Getinge på kartan. Inte för att byn översvämmas eller för att badet inte går att öppna för att reningsverket inte fungerar eller för att skolan stängs av miljöskäl. Nu är det dags att visa  de enorma krafter som finns här lokalt i min hemby, men också vilken fantastisk kommun Halmstad är och kan bli, med rätt styre. En grönare politik som boostar företagande och jobb.

Ikväll fick vi också höra på  Annika Bergman, kandidat till riksdagen om vikten av att även landsbygden skall leva. Om vikten av att ha en beredskap i form av ett fungerande jordbruk. Hon talade också om vikten att kvinnor vågar tacka ja när frågan kommer. Jag håller med. På alla punkter. Nu är det dags att kavla upp armarna och visa vad Centerpartiet står för och vikten av att hela Sverige skall leva. Ett nytt ledarskap för Sverige. Och jag, är en del i det ledarskapet!

Nu kör vi!

(Jag ber om ursäkt, jag var allt för uppspelt ikväll för att komma ihåg att ta en bild. Jag lovar bättring på denna punkten omedelbart. Och tänk vad skönt, ett löfte jag kan hålla utan genomgång i nämnd eller förvaltning! 😉 )

 

Därför tycker jag inte om när jag inte vet

Jag är sedan ett fåtal år tillbaka, 2 för att vara exakt, medlem i Centerpartiet. Efter många tankar och funderingar, och med ett intresse av att vara med och påverka samhället i den riktning jag tycker är det bästa, gjorde jag mitt val.  Häromdagen fick jag frågan om varför?
-Gillar du verkligen Maud Olofsson?
-Gillar du verkligen månggifte?
-Tycker du att Nuonaffären var en bra idé?

Jag blev lite paff. Någon som jag inte alls känner försöker ställa mig mot väggen. Dessutom  en söndagskväll.  Jag vill inte ta en diskussion om ämnen som jag inte är 100-inläst på.  Jag erkänner, jag var oförberedd och trött.
Nu, 2 dagar senare kan jag meddela att Maud Olofsson tillsammans med en handfull andra starka politiska kvinnor, oavsett partitillhörighet, ändå är anledningen till att jag gav mig in i leken.  De starka kvinnorna är och kommer nog alltid att vara mina förebilder. Vilka kämpar, vilket driv och vad mycket skit de har fått ta genom åren. Hillary Clinton,  Angela Merkel, Margaret Thatcher! Vilken kvinna. Jisses vilken pondus. Tog hon rätt beslut alla gånger? Förmodligen inte, men utifrån den info som hon fått, de undersökningar som gjorts och gällande budget, och politisk ideologi- Ja!  Så tog Maud rätt beslut i att köpa Nuon? Förmodligen utifrån bakgrundinfon hon fått  just då.  Jag var inte politiskt aktiv när detta hände, skummade tidningarna på den tiden. Men ingen tar ett beslut, utan att ha fått gedigen bakgrundsinfo. Undersökningar gjordes och ja, styrelsen för vattenfall tog ett beslut. utifrån gällande fakta, politisk ideologi och baserat på de kriterier som Vattenfalls styrelse hade satt upp och arbetade efter. Just då var det rätt beslut. Då!

Så frågan om månggifte. Detta kommer jag faktiskt ihåg. Jag vet att jag höjde på ögonbrynen av rubrikerna. För det var ju just det. Rubriker. Det var en fråga Centerpartiet ville pröva på stämman, men som röstades ned.  Avslog idén. Centerpartiet står inte för månggifte. Punkt. Ur eget personligt perspektiv kan jag  fundera på varför inte? Spelar det någon roll om  Kalle är gift med Annika, som också är gift med Pelle? Vad spelar det mig för roll hur de vill leva sina liv? De finns säkert en baksida med det också, argument so jag inte tänker på. Jag håller mig nog till att det är bra med “vanliga” äktenskap och partnerskap ändå.  Vill en dela hushåll kan en ju göra det ändå, om en vill.

Centerpartiet 2018

Nu kickar jag igång höstträningen

Samtidigt som partiledardebatten är på tv sitter jag här och funderar. Jag har varit sjuk. Jag har inte tränat på två veckor och jag har börjat bli rastlös. De sista dagarna ha jag tittat ut genom köksfönstret och även sagt högt att jag kanske ska ta och springa en runda! Sedan har jag insett att det inte skulle ha varit ett så bra beslut eftersom jag bara några minuter senare hostat utan like. Men ikväll! Jag tänkte att jag skulle jogga, sakta, sakta för att inte ta i för mycket. Jag skulle hämta min dotter som var hos sin pappa i grannstaden. 2 mil bort. Jag tänkte att jag passar på att springa en runda, den där rundan runt Ån, den är nog 2,5-3km. Det blir en lagom “komma-tillbaka”-runda. Jag valde att gå ut lugnt, jättesakta faktiskt. Det intressanta är att jag sedan sprang. Hela  rundan som var hela 4 km, utan att stanna en enda gång. Jag brukar ju alltid behöva gå lite då och då.
Jag är helt sjukt lyckligt över detta.  Ni anar inte vilken ljuvlig känsla det är. Att faktiskt orka springa en längre sträcka utan paus. Nu känns det som att höstträningen är igång.