Det viktiga med integrationen

 

När jag möts av ett helt gäng leenden, nyfikna blickar  och en vilja att berätta vad de gör blir jag helt varm inombords. Det är såhär resultatet blir av viktiga uppgifter, arbeten och integration. De fyra funkispersonerna på redaktionen var mitt i sitt redaktionsmöte när jag klev in och de diskuterade ansvar och vad som ska med i nästa nummer av tidningen. Jag var på besök på Variabeln, en funkistidning här i Halmstad som granskar makten och bevakar kulturen. Så otroligt viktigt arbete de gör!
Det gör mig också extra glad som just centerpartist. För jag minns förra sommaren, när jag dansade gatorna fram i tåget under Europride i Stockholm i min färgglada centertröja. Budskapet dånade fram att alla är lika mycket värda. Lika mycket värda, lika viktiga oavsett vad du är, hur du väljer att leva. Varje människa räknas oavsett. Men i dagens samhälle går det fort, det är svårt att nå fram, att få just sin röst lyssnad på. Variabeln gör just detta. Sprider en röst år många som har det lite tuffare än många av oss andra.

Integration. Ofta när vi pratar just integration tänker vi direkt på alla nysvenskar. Alla flyktingar som vi vill få in i samhället. Få in dem i arbete. Men det finns ju så många andra grupper som också behöver en hjälpande hand till just integration. Vi har många gamla som känner sig ensamma. Vi har en ganska stor skara numera med psykisk ohälsa. Många av dessa skulle kunna få in en fot i samhället igen genom kulturen. Att mötas genom färg, form, språk och musik. Mötas som producent eller konsument men med gemensamma nämnare. Jag ser mitt uppdrag som ordförande i kulturnämnden som så väldigt mycket viktigare idag än för bara tre dagar sedan.  Ödmjuk inför vilken skillnad min förvaltning kan göra, om vi förvaltar kulturen på ett sätt som gagnar de många människorna. Stort och viktigt.

Mitt besök på Dramalogen i fredags, en paraplyorganisation för många olika typer av Kulturarbetare, konstnärer och kulturskapare.  Ett besök som varade i lite mer än tre timmar. Tiden bara sprang iväg! Men det var så intressant. Så mycket glöd, så mycket vilja och jag bubblar av idéer och förhoppningar. Det blir en härlig höst att knyta ihop alla tankar som nu grott under sommaren och fått gensvar på många olika håll.
Jag ser väldigt mycket fram emot att få läsa intervjun som Johan gjorde med mig. Det ska bli ett rent nöje. Följ variabeln och Dramalogen i alla sociala kanaler eller på deras hemsida Variabeln respektive Dramalogen

Alla bilder av: Peter Bengtsson

Uppladdningen och den taskiga sommaren

Vi hade inte planerat att åka nånstans. Vi hade tänkt spendera sommaren hemma. Fixa grejer. Göra klart. Dona i huset. Träna. Det  var inte många veckor kvar innan cykelvasan. Men jag är ju en sucker for sun, och när sommarvädret uteblev började tankarna på sol och värma bli allt större. Så när vi fick hem nya bilen bestämde vi oss, nej, vi kör till Italien!
Varmt och skönt och det blir vad en gör det till när man tar bilen!
Träningsskorna åkte med i väskan och jag hann faktiskt med att få till hela 4 löparrundor där nere. Kanske inte i det allra hetaste dagsvärmen men jag kom väl ut runt 8-9 på morgonen och jag måste erkänna att det är ganska varmt redan då. Men vad gör det när en bara kan gå och ta en snabb dusch och sedan slänga sig i poolen?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arena di Verona, Piazza Bra
“Madama butterfly” på aphyllan. Ja, de billiga biljetterna för strax över 200 spänn. På stenbänkarna. Mest charm på hela arenan. stolarna precis framför oss kostar runt 800… not woth it!
Madama Butterfly och Pinkerton.
Efter föreställningens slut fylls torget av folket.
Obeskrivligt vackert i nattmörkret.
Fantastisk utsikt över lago di Garda och bergen
Finns inget bättre efter en god middag, att tassa ner till sjökanten och doppa fötterna

 

Ljuvlig morgon någonstans i södra tyskland

 

Den beryktade brudvalsen och min kropp är inte gjord för yoga

När jag var liten så dansade jag ju balett. Jag var inte direkt någon prima ballerina, jag innehade aldrig några huvudroller och det berodde väl mest på att jag redan som sjuåring var tämligen korpulent. Men det som slagit mig nu i vuxen ålder är att all den där stretchingen som vi höll på med gav ju ett visst resultat. Jag kunde gå ner i spagat. Jag kunde stå i brygga och jag kunde bita mig med lätthet i tårna. Idag är jag betydligt stelare (det är helt kasst att gå från balett till fotboll och innebandy, en stretchar typ ingenting där!) och jag bestämde mig igår för att köra yoga som avslutning på varje styrkepass för att just dra, vrida och stretcha kroppen. Idag blev det förvisso inget styrkepass men en cykelrunda och klippning av den där havreåkern vi hade som gräsmatta ansåg jag vara alldeles tillräckligt med träning. Så kvällens yogapass gjorde jag lite längre. Det finns ju appar för allt! Helt underbart.

När jag nu står där i vardagsrummet och börjar med de första positionerna känns det bra. Jag hänger med och jag klarar av vad som ska göras, men det går bara ett par minuter tills det ska vridas 480 grader från tår till huvud och känslan av att min kropp inte är gjord för yoga infinner sig. Det kommer också positioner där jag ska stå bredbent och lägga huvudtoppen mot golvet? Hur i hela friden skall det gå till? Jag har säkert 40 cm kvar när det drar i mina ben? I ett par sittande övningar tänker jag att den där lösa magen jag har just nu, det vore bra om jag kunde dra den runt och hänga den på ryggen en stund! Jag skulle även genomföra den där klassiska positionen där en ska ligga på rygg  och lyfta upp benen och liksom rulla över huvudet och sätta i tårna nånstans efter axlarna. Min man är ju inte sen att hjälpa till vilket slutade i ett enormt gapflabb. Där har jag mig en utmaning i vinter….
Det var skönt när det var över och den sista avslutande vilan och avslappning intog vardagsrummet. Förutom att min så lösa kropp liksom flyter ut på sidorna kan jag konstatera att jag är faktiskt är nöjd med hur jag ser ut just nu. -42 kg och över halvvägs. Kanske dags att börja fundera på var målet är. 65-70 kg kanske?

På tal om balett. Jag om min man bjuder ju gärna på oss när tillfället ges och i januari genomfördes en mycket speciell brudvals. Aldrig har det skådats något liknande och aldrig kommer vi att göra den igen. Jag vet inte heller om det var särskilt välregisserat, ens särskilt dansant men vi hade brutalt roligt! Nu har vi släppt skämskudden och vågar släppa en liten snutt på denna bejublade dans! Odette och prinsen i ett sprakande drama där prinsen verkligen vill fånga sin svanprinsessa, allt fångat med Joffa-cam.

Vilar glad i din famn

Ibland blir jag lite nördig. Och jag älskar att vara just en nörd. De allra flesta människor har ju något de verkligen kan vara nördiga med och det är ju så roligt! Jag älskar sång och musik och ibland fastnar jag på Spotify. Klickar från det ena till det andra och allt om oftast hamnar jag inom en specifik genre för kvällen. Idag blev det körmusik. Av någon anledning hamnar jag ofta där. Eller i det klassiska/opera. Men det finns väl en viss likhet och samband däremellan.   Jag vet inte hur många gånger jag kan höra ett och samma stycke om det har de där speciella. Både vad gäller text och musik. Det ska var melodiöst, med en tydlig vacker slinga. Det behöver inte nödvändigt vara just melodislingan men att det finns ett återkommande tema. Jag vill ha en tydlig basgång och samklang.
Sedan i våras när vi sjung ett antal Benny Andersson-låtar med min egen kör har jag lyssnat väldigt mycket på Gustaf Sjökvists Kammarkör. De har just en sådan vacker klang som sätter an något i mig. Och de där bastonerna och de drillande sopranerna emellanåt ger mig sådan gåshud. Ja, hela stycket är bara helt fantastiskt vackert. Stycket är uppe på tapeten för vår kör och jag hoppas att det blir så, till våren.
Hade jag varit modig hade jag sjungit “Vilar glad i din famn” på bröllopet vi nyss var på, till min svägerska och svåger,  men jag är ju lite feg när det gäller att sjunga solo. Fortfarande. Jag fick till och med i uppdrag att sjunga en trudelutt och av alla, alla sånger jag kan kom jag inte på en enda. Helt svart!
Men jag tänkte att ni kunde få njuta lite ni också. Ifall ni liksom missat Gustaf Sjökvists Kammarkör. För Benny Andersson och Kristina Lugn (som skrivit texten) vet ni nog vem det är.

“Sjön ligger tätt mot stranden
Himlen oändligt blå
Jag står med dig i handen
Mörkret faller. Och du lyser så

Vinden vill famna skogen
Havet ger vågen ro
Vännen vill vara trogen
Där du vandrar vill min längtan bo

Det är kärleken som bär
min förtröstan genom livet
Så jag söker dig, jag ropar överallt ditt namn
tills jag är i din famn;
vilar glad i din famn

Vilar glad. I din famn
Jag vilar glad I din famn

Nära vill jag vara
Lugn vid din varma själ
Jag är en barnsång bara
Den är enkel och menar så väl

Det är kärleken som bär
min förtröstan genom livet
Så jag söker dig, jag ropar överallt ditt namn
tills jag är i din famn;

Vilar glad I din famn
Jag vilar glad I din famn”