Jag kunde gått lite till

Vi har nu varit på gång i 1½ vecka. Jag vet det är inte mycket i förhållande till hur gammal jag är, ej heller i förhållande till hur många gånger jag gjort detta förut. Men det är en vis skillnad nu. Vi är två som kämpar. Aldrig tidigare har jag gått till körövningen iförd träningskläder för att ta en promenad på vägen hem. Faktiskt lite imponerad av min egen vilja och motivation. Samt att vi är två som vill nu. Idag var nog också första gången på väldigt många månader som jag kände att jag kunde gått lite till. Jag var inte så totalt utslagen som jag varit tidigare. Skönt. och på rätt väg.

Idag på lunchen stod jag i chokladhyllan. Dragningskraften dit är som ett magnetfält av något slag och jag stod och vände och vred på flera olika sorter. Läste innehållsförteckningar och kcal och kom tillslut fram till slutsatsen att nej, det är inte värt det. La tillbaka chokladen och nöjde mig med min sallad.

Ikväll har jag pillat klart på nästa krönika till Samhällstidningen. Det blev riktigt roligt måste jag säga. Mer säger jag inte. En riktig tvättäkta cliffhanger.
I morgon är det Valborg, jag hoppas att det blir fullt av folk i Getinge som vill lyssna på oss när vi sjunger in våren

Vem har tid att ligga på soffan

Det kommer tillfällen i livet när en verkligen behöver tänka. När en tar ett djupt andetag och inser hur livsstilen kan förstöra. Raseras nästan. En läkares ord väger tungt och i detta hushållet har jag de senaste dagarna förvandlats till en “Health-nazi”. Ja, det är väl ganska internt just här, men jag har släpat ut mina familjemedlemmar på både cykelrundor och promenader. Jag vill verkligen inte vara med om de där nätterna fler gånger. det är bra nu. Samtidigt plockar jag fram alla gamla tankar, noteringar och peppande noteringar jag har i olika block. Äntligen sades de ord som åtminstone jag behövde. Det handlar inte längre om bara mig. Det handlar inte alls om mig längre. Ganska skönt att flytta fokus på min egna kropp, på mina gener.
Att tappa i vikt. Jag vet inte hur många gånger jag har börjat i mitt liv. För tre år sedan ganska exakt tog jag ett beslut om att gå ner. Det var inget radikalt beslut på något vis och under 1½ års tid tappade jag 23 kilo. Under förra året gick jag upp nästan alltihop igen. Absolut inte medvetet. Jag hade lovat mig själv. Ändå blev det som det blev och den stora frågan löd, hur? Jag vet hur. Vi mös. Vi njöt. Klassiska, bedrövliga sambokilon. Det var inte lika roligt att spendera fredagskvällen i simbassängen och jag kunde inte bara slänga i mig något enkelt och snabbt när jag kom hem från jobbet för att sedan ge mig ut på en lång runda. Nu var vi två som skulle ha mat. Men sånt är ju livet. Man lär sig. En del tunga lärdomar haha

Vi får väl se hur det går den här gången. Ibland känner jag mig som en dålig film där vi ser en klappa med vilken tagning det är…  Ja, jag är väl på tagning 5 nu då!

Sedan har jag en annan väldigt viktig del att bevisa för mig själv, att jag faktiskt kan gå ned i vikt när jag mår bra i övrigt! För jag måste nog erkänna att denna lilla klumpeduns har det rätt bra just nu. Som idag, kom hem från jobbet, lagade mat och bytte sedan om och åkte ner till familjeföretagets lokaler. Jag Jobbade lite, gjorde löner. Det är visst några som vill ha lön i morgon! Sambon började måla och jag hjälpte honom klart när jag var färdig med pappersarbetet. Hem innan dotterns läggdags och läsa läsläxan. Vi fick några minuter över och satt och pratade om skolan i soffan. De där få minuterna är verkligen guld värda. Nu sover hon och jag sitter egentligen bara här för att vänta in att hon somnar. Sedan byter vi om och går ut och går en runda. Ibland blir jag lite avundsjuk på alla mammor som jobbar deltid. Men bara ibland. Det funkar fint med ett heltidsjobb och ett timjobb på kvällar och helger. Jag hinner aldrig shoppa. Jag hinner definitivt inte baka och nej, jag hinner inte städa så noga heller. Så nu lägger vi ju då på lite mer arbete med att byta träfasad på huset! Hehe vem har tid att ligga på soffan liksom?

Jo, och så är vi ju på ridskolan varje fredag! Så fantastiskt mysigt. Någon gång ska jag rida.

Bergsklättring över de små kullarna vid havet.

Jag har någon speciell dragning ner till havet. Jag vill bo där en dag. Det är nog min dröm. En av dem, för jag har ganska många. Det är något speciellt med det öppna havet. Ljudet av vågorna som rullar in över sanden och slår mot klipporna. Det är något visst med knastret av snäckor under fötterna. Klipporna och de runda kullarna som vi klättrar upp och ner, upp och ner över. Ikväll var inte vädret någon höjdare. Småregnigt och väldigt blåsigt, men ändå; Helt fantastiskt befriande!
Vi tog en promenad/slash/klättringsrunda nere vid havet efter att vi släppt av dottern i stallet. Ikväll utmanade jag henne en aning genom att våga göra iordning hästen själv. Borsta den noga, kratsa hovar, kamma man och svans. Sadla och trensa. Det är så lätt att jag hjälper till när jag är med. För jag måste erkänna att jag tycker det är fantastiskt kul att hålla på och pyssla med en häst! Så enklast var ju att åka därifrån.

När vi går där på stranden med vinden i håret dikuterar vi uppfart, renovering av hus samt resa. Som jag nämnde lite kort igår ska vi byta panel på huset. Vi tänker göra allt själva för att spara lite pengar. Så just nu målar vi. Bräda efter bräda. Grundfärg och kulör. Det tar sitt lilla tag. Vi ska även byta lite fönsterbläck och måla om plåttaken på burspråken. Vi kommer att ha att göra. När det är klart ska vi gräva av hela uppfarten. Hela framsidan faktiskt. Bredda uppfarten och dra upp den vid sidan om huset. Vi har ritat i över ett år. Olika lösningar, olika idéer. Tänkt, vridit och börjat om igen. När allt är klart vill vi åka på semester. För att vila, slappa och bara sola och bada. Diskussionen som råder är vart och för hur mycket eller om vi helt enkelt bara ska vänta. Om vi ska boka när vi är klara och när går iså fall gränsen för när vi är klara. Det kommer ju ständigt nya projekt i hus. Sedan kommer fiberanslutningen, plommonlunden, nya odlingsområdet och den hela långa listan med mindre saker att fixa. Kap Verde, Thailand, Jamica eller Florida. Eller de där viktmålen. Vi har destinationsdrömmer för varje 10 kilo nedåt.  London, Paris och New York, med antingen hocky eller metropolitan, beroende på vem som vinner. Definitivt en anledning att kämpa lite extra. Fast det är nog en väldig upplevelse att se livehockey i Madison Square Garden trots att jag inte är så hockeyintresserad.

Jag lutar mig tillbaka med min stora kopp te och lyssnar på fakta om hajjar, högläsning ackompanjerat av gapiga röster i Let´s Dance och jag inser varför jag inte gillar live-tv länge. Så gapigt och tämligen innehållslöst.

Nu tar vi helg gott folk.