Plötsligt händer det!

Vi badade. Jag och min racer.

Brukar det se ut såhär hemma hos er också? Inte?
Det hör inte till vanligheterna här heller men, wow, vad fin hon blev! Som ny!

 

Vid motvind kan du alltid skylla på grus i cykelkedjan!

Jag är inte så himla förtjust i cykelrengöring, eller service av den eller ni vet, byta saker och sånt. Jag vill helst bara rulla ut hojen och cykla! Gärna slippa pumpa också och om jag har riktig tur så pumpar min käre man. Det r lyxigt det. Men så följer jag ett gäng fina cyklistas och deras bloggar och har på något vis kommit till den punkt där jag insett att skit på och i cykelns delar snarare är ett motstånd. Efter dagens vidriga 2 mil i helt ofattbar stormvind och en sidvind (när vi cyklade på det hållet) gjorde så att jag faktiskt cyklade och lutade. Ganska obehagligt! Det är då jag tänker tanken att det kanske hade rullat lättare om cykeln varit ren när jag startade. Om kedjan fått sitt underhåll….


Så jag har köpt lite rengöringsgrejer. Jag har haft dem i några dagar, jag måste erkänna det. Men en mjukstart så att säga. Jag kanske behöver titta på flaskorna ett tag för att komma till skott. Jag har dock inte kommit så långt att jag faktiskt börjat gno på hojen än, men min tanke är att jag ska göra det ikväll efter middagen som nu står i ugnen.

Eller kanske i morgon…..

Den som lever får se….

Gräva, gräva och gräva! Och blanda lite betong!

Trädgårdsarbete ger verkligen bra armträning. Helt ofrivilligt på något vis. Jag tänker liksom inte på hur mycket jag tar i.

Här sitter jag och eftersvettas. Jag har varit ute i trädgården hela dagen. Verkligen hela dagen. Efter frukosten i morse gav jag mig ut och började plantera nya blommor i min nya rabatt. (bilder kommer, jag kom bara inte för mig att ta några idag – och nu är det ju mörkt)
Sedan har jag nog även grävt ner 50 lökar. Liljor, pioner, allium, anemoner och höstanemoner, dahlior och ja.. jag minns knappt alla. Men det har nog blivit ett par hundar benböj idag, rent krasst. Dagens största projekt var att börja gräva ut för plintsättning till det nya planket/staketet/ingången till trädgården. Som visade sig omöjligt då där jag ville ha mina stolpar var en liten gjuten betongklack på kantstenen. Så jag har fått gräva runt den där klacken och sedan borrat lite hål, dels för stolpsko men också för armering. Det var ett fasligt borrande. Sedan har jag blandat betong. Nu snackar vi armträning!
En tur till Ica och veckohandling, menyn är satt för veckan och  en god middag på lite olika sorters lax, grönsaker och lite quinoa som lev himla god.

Jag prenumererar sedan en tid tillbaka på Aktiv träning, en tidning som kom häromdagen. Väldigt intressanta inslag om träning och idag om löpträning.
Jag blev så sugen så jag gick in i mitt yttepyttelilla träningsrum och körde ett styrkepass på 40min. Svetten flödar och här sitter jag nu. Lördagskväll halv tio.

Dags för duschen och sedan ska jag nog festa loss på några nyinköpte nötter.

Lyckan efter en mil och nya mål

Det där med att genomföra en tjejklassiker har sannerligen satt lite griller i huvudet. Jag har sedan en tid tillbaka ont i ryggen samt en höft som gör ont när jag är ute och joggar. Jag bestämde mig för att ta tag i detta och besökte i veckan en osteopat. Han var överraskad att jag kunde springa överhuvudtaget, så sned jag var överallt. Han drog, petade och packade ihop mig till en liten boll och vips kunde jag böja mig 10 cm längre ner mot golvet. Jag fick även tips på våtdräkt, träningstips, kosttips och wow, jag är helt klart impad!  Jag är fascinerad av kroppen. Det ska bli intressant att göra de övningar jag nu fått i hemläxa nästkommande två veckor. Jag hoppas att det kommer ske en stor skillnad och jag har fått mycket att fundera på!

Jag bestämde mig också idag för att testa på den där milen. I mil på Lidingö ska jag avklara i september. Jag har inte sprungit, eller ens joggat en mil. Faktiskt inte gått en mil heller på väldigt väldigt länge. Så jag ville testa kroppen lite, se hur det kändes. Hur lång tid skulle det ta?
Kanske valde jag inte den snällaste rundan, Stora Berg upp-ner-upp-ner igen. Den där fasliga Vargbacken som en vän visade en gång för några år sedan. Men jag tänker att Lidingö är ju ändå så backigt så why not?
Det tog emot i början. Det var sådan faslig motvind, så jag bestämde mig för att gå. Så jag gick de första 4km! Upp för den långa, lång backen. När jag väl nådde toppen var jag ändå lite sugen, hade kommit in i lä. Hunden hade lugnat ner sig lite. Så jag började springa. Sen sprang jag. Gick i den där fasliga uppförsbacken men började sedan springa igen. Joggade, och joggade. Ner i byn. De sista 2-3 km blev dock en blandning av springa/gå. Jag fick rejält ont i min höft och de sista hundratalet meter hem blev mer haltande än något annat. Men jag har min starttid. Den kan ju bara bli bättre än tiden idag! Och det är också nu jag ska börja fundera på vad mitt mål med Lidingö ska bli.


“Såhär lycklig blir jag när jag tagit mig runt en mil, med mycket springande”

 

Idag var det även begravning. Oavsett vem det är som lämnat jordelivet är det en sorglig tillställning. Vackra blommor, vackra ord på blomsterbanden ackompanjerat av musik som berör. Mina tankar till familjen, änka, barn och barnbarn. Vila i frid.