När jag var i yngre tonåren gick det en radioshow som hette P3 Mega show. Jag och brorsan kunde citera långa, långa sketcher. Speciellt om Lille Bosse. Kan ni hitta P3 Mega Show någonstans på internet så leta reda på dem. Fantastiskt roligt. Det fanns en kort sketch om svampar. Speciellt om kantareller. “jag ska inte plocka svaamp” har jag nog trallat hur många gånger som helst. Och fortfarande kan jag tycka att de är lika roliga! P3 Mega Show.
Vi har de senaste dagarna själva fastnat för att hitta svamp. Ja, kantareller då. Ta det lite som blandad motion och belöning på samma gång. Idag lufsade vi ut i skogen, fast inte hemmavid. Vi tog bilen och körde en bit. In på en grusväg och in på en ännu mindre grusväg tills vi tillslut bara hittade en liten gräsglänta. Där tänkte vi. Där finns de! Gömmer sig under löven och gräset och bara wow, nu jäklar ska vi hitta svamp. Dottern var också med med en lite påse. Hon skulle plocka blåbär. Jag inser dock svårigheterna i att hålla en blåbärsplockare sällskap samtidigt som jag själv söker efter svamp.
Vi hittade ingen svamp just där. vi sökte av ett ganska stort område och efter ett tag får jag ganska ont i både rygg och fötter och hela jag blir tämligen modfälld (ja, bättre är väl att läsa sur, vresig och lite småarg på alla flugor och mygg, som såklart blir ännu mer påträngande just för att korgen är tom.)
Vi valde att åka vidare en bit. Samtidigt läser vi på artdatabasen.se om hur läget för kantareller ska se ut. Gärna en backe, lövskog, med god tillgång till vatten och skugga. DÄR! Där var en sådan plats. Vi stannade bilen igen och började leta. Jag kände ganska snabbt att jag inte tyckte det var jättekul. Då händer det. Mannen hittade ett gäng. Jag kan nästan förstå hur de som vinner en stor peng på Trisslott känner sig, för det måste vara samma känsla. Plötsligt händer det! Där var det. I samma sekund försvann allt ont, all trötthet och humöret växlade till frenetiskt ihärdigt sökande. Som en blodhund spårade jag mina guldklimpar och BOOOM, där var de. Ungefär en liter hittade vi på en kort liten stund. Dottern var dock trött efter eftermiddagens timmeslånga träning i badet. Ryggsimmet har fungerat sådär och det vankas ju lite märkestagning denna veckan. Så vi nötte, nötte och nötte. Även jag simmade några extra hundra meter så det var kanske inte så konstigt att hon och jag var lite slitna. När vi väl valde att gå tillbaka till bilen där hon satt och väntade var benen som gele. Svetten forsade i backarna för givetvis hade vi hittat ett riktigt kulligt och kuperat litet område att leta svamp i. Men vi hittade och det är för jäkla roligt när jag väl ser dem. Sekunden innan går jag och svär och frustar svampjävlar och skäller på grenar som är i vägen och flugor som surrar runt huvudet. Fascinerande hur humöret kan svänga i takt med fynden!
Rekordet tog vi häromdagen. Lite drygt 3 timmars promenad och vi kom hem med 7 st kantareller. Men det har bara blivit bättre och bättre sedan dess.
