Teater, minnen och Kålle.

“Farbror Melker, vet du vad?”
Det är nog en replik som de flesta av oss känner igen och kan relatera till. Tjorven, i “Vi på saltkråkan”. För 50 år sedan hade serien premiär på SVT. Igår såg jag en teateruppsättning av just vi på saltkråkan. Jag vet att serien gick på tv när jag var liten. Jag känner igen de flesta av figurerna, Båtsman såklart! Men jag kan inte säga att jag känner igen själva akterna och händelserna i pjäsen. Så mycket såg inte jag på tv när jag var liten. Men de gör det jättebra. De spelar bra, sjunger jättebra. Betydligt över min förväntan. Min 7-åring rör sig knappt på hela föreställningen. Tittar lyssnar och frågar ibland vad som händer när hon inte hänger med. Men inte särskilt ofta. För det mesta kommenterar hon saker som händer på scen som inte jag själv ser. Ber mig uppmärksamma saker som händer i periferin. Så otroligt charmigt. Och hon tycker det är såååå bra. I pausen vill hon så gärna ha popcorn. De flesta som sitter runt omkring oss mumsar på en det ena, än det andra. Såklart tar de inte kort och jag har ju inte ens tänkt tanke att det skulle finnas en stor servering. så vi springer till bilen och letar mynt och hittar tillräckligt för en stor kartong med popcorn.

Vi på saltkråkan. Regi av Kålle Gunnarsson. Lokalkändis kanske. När jag var liten eller från 7 år och uppåt så var det ofta tal om Kålle hemma i källaren. De höll alla på med hästar och tävlade i hoppning i Slöinge, ok inte alla men brorsans tjej och hennes kompisar. Hon red till ridhuset tidigt om morgonen. Jag stod ju såklart alltid och tjuvlyssnade på min bror och hans kompisar när de hängde nere i källaren. Jag minns en gång när de hade varit i Scandinavium på Hästshowen och kom hem och berättade om någon som ropat “andra sidan är ni klara?” Kålle. Bekantas vän, familjens bekant coh vänners vän. Hört historierna och berättelserna och så den där kvinnans utspel för något år sedan. Så igårkväll efter 28 år står han där på scenen och presenterar sin föreställning. Lika glad som jag alltid hört att han är. Jag hade nästan lust att ropa “hej Kålle, kul att se dig” men jag avstod. Han har ju ingen aning om vem jag är!

Men du Kålle (ok jag vet att han inte läser detta) Du gör det otroligt bra och blir det fler teatrar skall vi definitivt gå att se dem också. Min dotter vill helst av allt gå även på söndag och sommarens sista föreställning.

Print Friendly, PDF & Email

Dela denna post

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *