Åh fredag. En sådan där dag när jag kommer hem från jobbet och bara släpper allt jag har i händerna. Inte för att jag egentligen är särkilt trött, mer av lättnad och över vetskapen att det är två långa, helt underbara dagar med familjen. Idag precis som många andra dagar var min man hemma före mig. När det är fint väder, som det var i afton, sitter han ofta och väntar på trappen. Varje gång jag svänger ner för gatan och ser att han sitter där blir jag lika glad. Liksom i ett vingslag försvinner alla tankar som rusat runt i huvudet på vägen hem från jobbet. Tankar på vad som kan ändras, vad som kan göras bättre. Jag känner hur jag skiner upp i ett leende.
Vi la oss på sängen en stund. Hela familjen. Slappnade av. Pratade om helgen och efter en stund ser jag dem. Genom fönstret.
