Igår drog som sagt min hösttermin igång. Det är också idag det gör sig känt genom att jag åldrades 50 år på några timmar över natten. Jag tyckte inte det var så himla farligt i morse, jag kunde ta mig ur sängen riktigt ok. Kanske för att jag blev väckt av dottern som illvrålade att vi hade en levande mus i vardagsrummet! Det kan ha berott på det och att en av katterna gärna lekte lite med den och kastade runt den och så. Det kan också ha varit att jag var så himla morgonpigg och fräsch. Inte lika troligt, men jag kan ju alltid intala mig det.
Men ju längre dagen gått ju mer ont har jag fått. Gångstilen har sakta blivit en aning mer vaggande, sittställningen är obefintlig och jag kasar direkt ner i viloläge, vilket innebär hjälp upp då magmuskulaturen är tagen helt ur bruk för dagen. Jag tog mig dock ner till bassängen och försökte sträcka ut kroppen några hundra meter, det blev 550, (sedan var det faktiskt lite kallt) och jag fick sedan glada hejarop av dottern när jag försökte ta mig upp ur bassängen. Just där och då ångrade jag mitt modiga tilltag att träna dagen efter träning. Likaså när jag skulle försöka knäppa BH bakom ryggen. Nästintill omöjlig uppgift men eftersom dotterns kompis också var med var det ju bara att bita ihop! Jag kan ju inte skrämma de stackars flickorna till att tro att jag är döende.
Ja, träningsvärk. Det underbara kvittot på att något är utfört men ack så onda och förlamande för hela kroppen. Benböj, utfall, rygglyft och ja, en annan ryggövning samt crunches och ja, såna där när man sparkar upp benen istället för att lyfta upp överkroppen, vad det nu kan heta på det där tjusiga utländska träningsspråket. Samt 3 plankor. Jag vågar faktiskt inte ens tala om hur kort tid jag orkade stå i planka, vi kan bara konstatera att den mest vältränade personen i vårt hushåll är dottern, 9 år, som klarade 1 min och 20 sek. Med den tiden vann hon den tävlingen. Hon tog heller inga pauser mellan set och gjorde således fler repetitioner än oss andra två och har inte tillstymmelse till träningsvärk idag.
Det bästa med träningsvärk dagen efter är vetskapen om att det i morgon är dag 2. Och förmodligen ännu värre. Hör ni inte av mig under dagen ligger jag kvar i sängen!
På torsdag ska jag tillbaks i sadeln och kommer förmodligen inte kunna röra mig på fredag överhuvudtaget. Vi hörs!
