För ungefär ett år sedan bestämde jag mig för att göra en operation. Jag bestämde mig för att genomföra cykelvasan och jag hade en tuff höst framför mig. Såhär i efterhand var jag rätt nervös. Men det gick ju väldigt bra alltihop och nu har jag anmält mig igen, till nästa år. Med helt andra förutsättningar och helt andra mål.
Idag hade jag äntligen lite tid över efter ett par timmar på kontoret och det var ett tag sedan jag satt i sadeln. Det blir så ibland! Jag valde att dra på två lager, korta cykelbyxor och överdragsbyxor. det var ju trots allt riktigt kallt ute. Bara 10 grader och rätt blåsigt men i mitt stilla sinne tänkte jag att det faktiskt såg ut som om det hade mojnat lite. Det som slår mig är just när jag håller på att klä på mig. För ett år sedan var det en rejäl uppvärmning, att få på de där cykelbyxorna överhuvudtaget! att sedan få på ytterligare ett par brallor utanpå var rena mardrömmen och jag var totalt genomsvettig när jag var färdigklädd och fått på skoskydden.
Idag slinker liksom kläderna på bara. Det är inga som helst problem att ta på lager två och jag tänkte att jag nog faktiskt även kunde ta på mig mina vindbyxor också så småningom när det blir ännu kallare. Fantastiskt vilken skillnad att inte vara elefant längre.
Dessvärre hade inte vinden mojnat så himla jättemycket so jag hade trott. Det var rena mardrömmen när jag vände upp från Rävinge mot Brännarp. Rakt in i den iskalla nordanvinden och dra på trissor så börjar det regna också!
Men jag gnetade på och tog mig i mål med en helt ok snittid ändå trots att det nästan stod still ute på fältet. Kollar jag split på första 6-7km var det helt fantastisk fart 30-33km/h hehe. Det är sjukt kul att köra fort!
