Lika mycket som jag blir förtjust av valmöjligheten blir jag nästan stressad av den. När två drar från vars ett håll. Vilken väg skall jag gå? Spännande, nervkittlande med kanske högre ställda krav eller en lugnare, tryggare väg med risk att jag tröttnar?
Morgondagen för med sig spännande samtal. Framtiden är ljus. Jag längtar, jag drömmer och jag överlägger i mitt inre. Jag är lugn och ett rivjärn på samma gång. Viljan och tröttheten slåss om min uppmärksamhet, men viljan vinner.
Jag körde ifrån min telefon på jobbet ikväll. Efter maten bestämde jag mig för att åka ner och hämta den. När jag står i hallen kommer första tanken;
-Kör inom Statoil och köp nåt gott!
Jag suckade och var ganska tyst i min tanke.
-Det gör inget, du har inte ätit så mycket idag!
Lite choklad… du kan köpa mörk, det är nästan nyttigt!
Du vet, något med inte sååå mycket socker i!
-men jag borde inte…
Jag kände själv hur svag jag var i sinnet. Jag hade inte riktigt den där kraften att övertala mig själv att låta bli.
-Det vore ju väldigt gott.
ja, du kan gömma det i jackfickan tills dottern gott och lagt sig! Hon behöver inget.
-Mmmm
Hela vägen ner till kontoret sitter jag och tjafsar och överlägger med mig själv om huruvida jag ska åka och köpa något gott eller ej. Mitt schizofrena jag!
Jag hämtade min telefon, såg mina noteringar på skrivbordet och tänkte att ja, det måste jag ta tag i imorgon.
-Fan brorsan är ikapp mig nu…
Nej, Anna skärpning!! Du ska *svordom* inte ha något godis! Åk hem med dig och ta en apelsin!!
Jag blev skiträdd för mig själv! Alla som känner mig, vet vilka svarta ögon jag får och vilken pondus jag har i min röst när jag ryter till. Jag kunde inget annat än att backa. Häromdagen när lillan berättade om de stökiga, sparkande, dra-i-håret-pojkarna i skolan, skulle jag lära henne hur hon skulle säga ifrån på skarpen. Så jag tittade henne strängt i ögonen och så sa jag; Du rör dem inte, du gör inget elakt tillbaks. Bara var du men säg ifrån rejält! Vänd dig om T, och spänn ögonen i dem, precis som du och jag kan, och sen tar du i från tårna och ryter med allt du har; “Lägg av!”
Hon började gråta, och sedan skratta i ett när hon insåg att hon blev rädd när vi övade. (Ja, jag vet lite som Baloo… “Säg mig, när du knockat dina elever – hur tror du då att de kommer att kunna minnas det du lärt dem”) Sedan övade hon på mig, med tårarna rinnande och tjutande av skratt!
Ikväll känner jag för att lägga upp en bild på mitt tomma skrivbord, som inspiration och start till en mycket god idé min gode vän och livscoach kom med idag, att fotografera allt gott som man inte ätit för att sedan ha ett helt fotoalbum med godsaker som man helt enkelt inte ätit! För ikväll stannade jag aldrig på Statoil. Ikväll tog jag en apelsin och nu, nu ska jag gå och göra dag 8!
