Ibland kan jag inte låta bli att fundera på vad som är skillnaden idag från tiden då jag växte upp på 80-90-talet?
Jag bor idag på nästan exakt samma ställe som jag bodde på när jag var barn. Mina föräldrar bor fortfarande i mitt föräldrahem. När jag var barn var jag förmodligen ganska mesig och helt vanlig liten tjej. Jag fick ingen moped, jag fick ingen EPA. Jag tjuvbadade aldrig på det kommunala badet även om jag förmodligen i sena tonåren lät det låta så,
om någon talade om det. En ville ju inte vara mesigare än någon annan!
Och varför är det så? Varför ska man som ungdom vara så himla häftig?
I min barndom diskuterade vi vikten av att cykla på rätt sida vägen. Ordning och reda, uppförande och jag minns killarna som var rasister på högstadiet. Jag tyckte de var lite otäcka. Det var de problemen vi hade. Jag vara aldrig otrygg.
Idag via våra sociala medier diskuteras ungdommars ordning och uppförande. Mopeder och EPA-traktorer, ljudvolym och attityder. Egentligen inget nytt. “Vi”, jag som snart fyller 40, har hunnit växa upp och inse att det är skönare hemma i soffan eller trädgården, än att hänga på en hård träbänk nånstans i en enslig by. Vi tänker att om vi talar om det så förstår de. Men det är väl något som en behöver inse själv, med tiden!
Så vad är det som gör att vi känner oss otrygga? Är det medias enorma kapacitet att berätta om skottlossning, överfall och rån? Jag blir lite ledsen över den mediala vinklingen på många inlägg i sociala medier. Som framhäver att ökningen av brott är i paritet med mängden invandrare. Visst finns det rötägg bland dem. Men de finns även redan här. När jag var 7 år upptäckte jag ett inbrott när jag kom hem från skolan. Källarfönstret stod bortplockat vid sidan av, lutat mot husgrunden. Jag minns än idag stöket inne i vårt hus. Han som bröt sig in hette Krister och var redan känd av polisen.
Som centerpartist vill jag mena att tryggheten finns hos oss alla. Det är vi, som samhälle som skapar den. Genom att gemensamt värna om varandra. Stötta, älska och förlåta!
Samtidigt som vi självklart måste ha en fungerande polis. Jag tycker inte att deras resurser har varit tillräckliga på sistone. Äran att vara polis måste bli större, liksom läraryrket! Det är ju coola jobb som liksom är grunden i vårt samhälle. Det är dessa grupper som stöttar, vaggar oss vanliga människor i trygghet. Men jag språkar ändå för ett större medborgerligt ansvar. Säg ifrån när ett barn beter sig illa. Våga säga nej! Våga säga till tuffingarna i gatuhörnet att de spelar för högt och för gud skull; ta ett personlig ansvar för dina egna handlingar.
För att citera vad vi i Centerpartiet i Halmstad skrivit i vårt valmanifest:
“Att få leva sitt liv efter eget huvud och önskan, att få älska den man vill, att inte hindras i sina livsval. Det är rättigheter som måste gälla alla men som fortfarande inte gäller för alla. Centerpartiet vill fortsätta och utveckla arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.
För Halmstad ska alltid vara en trygg kommun för alla.”
