Anna debatterar: Hatet

Jag måste säga något nu.
Tanken har funnits hela våren att denna blogg skulle komma igång i sin fulla kraft, men jag vill göra allt klart först. Länkarna som inte fungerar, sidor som är tomma. Men tiden har inte funnits. Samtidigt kan jag inte vara tyst!

De senaste dagarnas reaktioner på Sveriges match i fotboll, är inget nytt. Vi ser det där hatet så ofta, vi tänker bara inte på det. Ja, det börjar långt tidigare än de här vuxna människorna som nu spytt sin rasistiska galla över stackars Jimmy Durmaz. Det börjar i småbarnsåren. När vi som föräldrar inte agerar på barn som uppför sig illa, som inte tar striden för ett bättre språk, för de små slag som sker i kapprum, omklädningsrum.  När det blir vardagsmat att kalla sin klasskompis för fitta, hora eller lärarinnan för kärring! När det där lilla blir vardagen för våra skolbarn. När det blir legitimt att som tonåring gå på en ett idrottsarrangemang och skrika “hata, hata, motståndarlaget, må hända var de nu kan komma ifrån. När föräldrar kan stå vid sidan av och skrika sig hesa för att sin dotter/son inte fick spela var föräldern önskade. När vi svär över händelser kring middagsbordet. Det är här vi lär barnen att det är ok att hata. Det är ok att svära och gasta. Det är inte så konstigt att när dessa killar är 25, snorfulla beter sig som svin. Vi har själva skapat dem, trollen. För ingen har sagt ifrån. Ingen läxade upp grabben när han var liten. Han fick lov att springa omkring på skolavslutningen, utan att någon sa ett ord.

Vart tog finessen och stilen vägen? Kan vi få tillbaks ett samhälle där det är coolt att hålla upp dörren åt sin nästa? Kan vi få ett samhälle där det faktiskt  är coolt att inte tömma en hel stads öltankar? Kan vi få tillbaka ett samhälle där vi har respekt för varandra? Utan att behöva ta en arbetande kvinna på brösten? För det hänger ju ihop. Fyllan, vrålandet och det grisiga beteendet. Och ingen runt omkring säger ifrån.

Sportbladets reporter Antastas

Brasiliansk tv-reporter antastas

Ikväll tog jag plats 5 på valsedeln!

Att bli nominerad till en valsedel stod inte inom min räckvidd. Det var mitt mål, en dröm. Tänk att få sitta i kommunfullmäktige! Att föra mitt partis talan, mina kommunmedlemmar, folkets röst i det beslutande organet! För några veckor sedan fick jag ett telefonsamtal och frågan om hur det skulle kännas att vara topp 10? En garanterad plats. Faktiskt. Wow! Vilket enormt förtroende. Och en enorm egoboost, för det finns ju alltså ett helt gäng med människor som tycker att jag är lämpad för uppdraget. Hur coolt som helst.
Ni anar inte vilka glädjeskutt jag tog efter det där telefonsamtalet. Nomineringskommittén berättade i afton att de från början hade 180 kandidater. 180 st! Det är HELT otroligt. För Halmstads kommun. Jag får äran att inneha plats nr 5.  Nu ska jag sätta Getinge på kartan. Inte för att byn översvämmas eller för att badet inte går att öppna för att reningsverket inte fungerar eller för att skolan stängs av miljöskäl. Nu är det dags att visa  de enorma krafter som finns här lokalt i min hemby, men också vilken fantastisk kommun Halmstad är och kan bli, med rätt styre. En grönare politik som boostar företagande och jobb.

Ikväll fick vi också höra på  Annika Bergman, kandidat till riksdagen om vikten av att även landsbygden skall leva. Om vikten av att ha en beredskap i form av ett fungerande jordbruk. Hon talade också om vikten att kvinnor vågar tacka ja när frågan kommer. Jag håller med. På alla punkter. Nu är det dags att kavla upp armarna och visa vad Centerpartiet står för och vikten av att hela Sverige skall leva. Ett nytt ledarskap för Sverige. Och jag, är en del i det ledarskapet!

Nu kör vi!

(Jag ber om ursäkt, jag var allt för uppspelt ikväll för att komma ihåg att ta en bild. Jag lovar bättring på denna punkten omedelbart. Och tänk vad skönt, ett löfte jag kan hålla utan genomgång i nämnd eller förvaltning! 😉 )

 

Därför tycker jag inte om när jag inte vet

Jag är sedan ett fåtal år tillbaka, 2 för att vara exakt, medlem i Centerpartiet. Efter många tankar och funderingar, och med ett intresse av att vara med och påverka samhället i den riktning jag tycker är det bästa, gjorde jag mitt val.  Häromdagen fick jag frågan om varför?
-Gillar du verkligen Maud Olofsson?
-Gillar du verkligen månggifte?
-Tycker du att Nuonaffären var en bra idé?

Jag blev lite paff. Någon som jag inte alls känner försöker ställa mig mot väggen. Dessutom  en söndagskväll.  Jag vill inte ta en diskussion om ämnen som jag inte är 100-inläst på.  Jag erkänner, jag var oförberedd och trött.
Nu, 2 dagar senare kan jag meddela att Maud Olofsson tillsammans med en handfull andra starka politiska kvinnor, oavsett partitillhörighet, ändå är anledningen till att jag gav mig in i leken.  De starka kvinnorna är och kommer nog alltid att vara mina förebilder. Vilka kämpar, vilket driv och vad mycket skit de har fått ta genom åren. Hillary Clinton,  Angela Merkel, Margaret Thatcher! Vilken kvinna. Jisses vilken pondus. Tog hon rätt beslut alla gånger? Förmodligen inte, men utifrån den info som hon fått, de undersökningar som gjorts och gällande budget, och politisk ideologi- Ja!  Så tog Maud rätt beslut i att köpa Nuon? Förmodligen utifrån bakgrundinfon hon fått  just då.  Jag var inte politiskt aktiv när detta hände, skummade tidningarna på den tiden. Men ingen tar ett beslut, utan att ha fått gedigen bakgrundsinfo. Undersökningar gjordes och ja, styrelsen för vattenfall tog ett beslut. utifrån gällande fakta, politisk ideologi och baserat på de kriterier som Vattenfalls styrelse hade satt upp och arbetade efter. Just då var det rätt beslut. Då!

Så frågan om månggifte. Detta kommer jag faktiskt ihåg. Jag vet att jag höjde på ögonbrynen av rubrikerna. För det var ju just det. Rubriker. Det var en fråga Centerpartiet ville pröva på stämman, men som röstades ned.  Avslog idén. Centerpartiet står inte för månggifte. Punkt. Ur eget personligt perspektiv kan jag  fundera på varför inte? Spelar det någon roll om  Kalle är gift med Annika, som också är gift med Pelle? Vad spelar det mig för roll hur de vill leva sina liv? De finns säkert en baksida med det också, argument so jag inte tänker på. Jag håller mig nog till att det är bra med “vanliga” äktenskap och partnerskap ändå.  Vill en dela hushåll kan en ju göra det ändå, om en vill.

Centerpartiet 2018

Hustjugofyra goes Annasvettas

Inom kort kommer denna blogg att flyttas.  Den nya adressen kommer att vara www.annasvettas.se

Den sidan finns redan, och ser precis likadan ut som denna sida! Ja, vips så fixade ju min IT-guru till make någon slags spegling/pekning, ja nåt fix och rix i etern.
Det finns såklart ett skäl till detta, men det kommer vi till. Hustjugofyra kommer absolut att finnas kvar, om än i en annorlunda form och med annan verksamhet. Mer om detta senare. Wow, coolt med en rejäl cliffhanger eller hur?
Annasvettas, har jag kommit fram till passar ännu bättre för framtida texter. Den sidan kommer att innehålla tre spår. Det  som jag hittills har behandlat ganska ofta, träningen och mina idrottsliga prestationer, misslyckanden och mål. Men sedan kommer jag även att skriva lite mer om mitt intresse trädgården. Den har fått ganska lite plats i dagsläget, men här kommer det att komma mera. Till våren kommer jag bla att odla med Bokashi.  Eller odla med är kanske fel att säga, men gödsla med! Gud vet hur det ska gå, men  jag läser en hel del om detta just nu.  Och så hoppas jag att jag ska hinna bygga klart mina drivbänkar…. Vintern är lång!

Sist men inte minst så kommer den nya bloggadressen innehålla en del svettiga inlägg om politik. Mina egna tankar, funderingar, åsikter blandat med de beslut som tas i den lilla lokala avdelningen jag är med i, den nämnd jag tar plats i, på kommunnivå , i Sverige och världen i stort. Från det lokala till det globala.  2018 är det val i Sverige och vi behöver ett nytt ledarskap!
Heja Annie Lööf och resten av oss i Centerpartiet.

Från portar via pingisbollar till jämställdhet.

Två dagar har jag spenderat i mysbyxor. Jag har suttit vid mitt matbord mitt i vardagsrummet och arbetat. jag har valt att stanna hemma då min mage och jag inte riktigt har varit överens. Inte sjuk, men då möjligheten finns att arbeta hemifrån är det sådana här dagar en ren befrielse. Även för mina kollegor kan jag lova.

Det har varit hektiska dagar. Speciellt idag. Karmar som varit för långa, gejdrar som varit påkörda och sneda. Lastbil som inte kunnat lossa och gods som inte kommit fram, gods som inte blivit hämtat och min maskin tvätt som jag satte igång i morse före frukosten ligger fortfarande kl 21.30 i maskinen. För när klockan slog 16.30 flippade jag bara sidor. Från jobbet till pingisklubben. Jag måste ordna upp hemsidan, måste få styr på facebooksidan. Måste skriva protokollet, måste skriva ett infohäfte. Jag var tvungen att baka, för i morgon är det min tur att ha fikat på kören. Var därför tvungen att åka och handla samtidigt som jag hämtade dottern som lekte hos en kompis. Måste läsa med henne också! Mannen är dessutom inte hemma i afton utan i Göteborg på nåt… nej, jag vet inte ens vad han gör i Göteborg! Han messade att de just ätit middag och att han hade trevligt. Jag antar att det är något med jobbet, för om det vore med en älskarinna hade han nog inte talat om att de haft trevligt, det brukar komma först i efterhand! Äh skojar bara. Det är något med jobbet för grannen tillika kollegan är också med. Eftersom han nu inte är hemma var jag ju tvungen att laga middag också. Det är i vanliga fall hans uppgift här hemma just nu. För jag läser ju också. Statsvetenskap på halvtid.
När jag efter middagen står och fyller diskmaskinen tänker jag att vad duktig han är som faktiskt gör det, nästan varje dag. Lagar middag och hur tacksam ja gär för den hjälpen. Och det är då det slår mig. Vadå duktigt? Vi är väl ändå två om vår vardag och om den ena nu jobbar heltid, och jobbar lite till ca 5-10h/vecka på andra jobbet, läser på 50% och sitter i två styrelsen, sjunger i kör, rider, skjutsar till dotterns ridlektioner OCH har sköthäst om söndagarna så är det väl ändå inte mer än rätt att den andra halvan som “bara” jobbar heltid och sitter “bara” i en styrelse lagar maten?
Han är faktiskt inte det minsta “duktig” för att han gör den hushållssysslan, men många tänker nog så. För att han är man. För att laga mat normalt sett är en kvinnlig syssla. Något som jag borde göra. Något som jag aldrig fått beröm för att jag gjort tidigare. Jag faller i fällan även jag. Trots mina kunskaper om feminism. Tusan också.

Jag läste en artikel för ett tag sedan om precis just det där. Vi tror att vi lever i så jämställda förhållanden. (Fast det tycker jag att vi gör. Lever jämställt, alltså) Men den stora skillnaden från mitten av förra seklet är inte jämställdheten, skillnaden är att vi kvinnor arbetar. Men vi sköter fortfarande stora delar av hushållet. Ändå. Också.

21.43 Dags att ta fram böckerna. Måste hinna plöja ett par kapitel innan det är sängen. Hej  Rousseau och Mill!