Jobbar för en dröm

Det är tämligen tung att dra en 7-åring i pulka! Men att se hennes flin, är värt all möda. Jag passade även på att gå en runda i snön när lillan var på sin gymnstik. Oerhört tungt för benen att pulsa i snön och så klart den där 30-dagarsutmaningen när jag kom hem. Dag 3. Skjut mig! Jag har nu så ont i vaderna att jag faktiskt går lite konstigt. Men det ska ju kännas, säger de.
Jag måste passa på att rekommendera två av de grupper jag följer på facebook. Det är verkligen inspirerande personer och männsikor. Som jag berättade häromdagen, om mitt eget inlägg som fick sådant gensvar. Oerhört motiverande att läsa allt de gör. “Följdindröm” som spottar ut kloka och och pepp när jag helst skulle vilja sätta mig i soffan. Om att vilja, att ta sig tiden för att göra det. Och att inte ge upp. Samt gruppen “träning & kost”. Ovärderliga tips och en gemenskap som är helt underbar! jag vill också få en kropp som dem. Ja, i mina ögon är de alla sjukt snygga.

Jag ser 2014 som en nystart. Ja, jag har tappat en del kilo redan men 2013 gick trögt. Nu är så många pusselbitar på plats, jag utvecklas hela tiden som person och söker hela tiden nya utmaningar att hänga på. Säga nej till socker. Den tuffaste nästan. Jag känner att det börjar bli lite lättare nu, men ooh, tanken på godis, tanken på choklad….
Nej, ikväll ska jag göra en fruktsallad. Om en stund går lillan och lägger sig, då ska jag faktiskt inta soffan, lite mer Ally McBeal och sedan sova tidigt. Jag har slitit hårt idag. En bild efter all pulkadragning, promenad och träningen hemma. Svettig och osminkad, men visst fan börjar jag få lite snygga axlar? Vet ni vad, jag tycker jag är riktigt fin, fastän jag är osminkad och genomblöt av svett. DET hade jag inte kunnat säga för något år sedan.

Dag 2. Magen gufsar

Det snöar! Jag vet inte hur många trafikolyckor. Jag valde att stanna hemma istället för at åka och simma. Onödigt att ge sig ut liksom…
Så jag satt och pärlade med dottern. Ganska mysigt det också. Fick röjt undan alla stjärnor och ljusstakar. Tomtelådan in i garderoben igen. Jag tog även som uppvärmning och skottade uppfarten och gångarna. Kände mig sådär lite lagom tokig när jag gav mig ut kl 21 i full storm och började ösa. Men go känsla i armara att skotta snö faktiskt. Jag är ju också ganska tacksam för att det bara är idag jag skottar, för denhär vintern.

 

30 day shred, day 2. Check!
Jumping jacks. Jag har en magkänsla som säger mig att jag kommer att hata jumping jacks, efter dessa 30 dagar. Men förhoppningsvis är magen lite mindre då. Det där med magen, det är ju helt klart min akilleshäl. Uh vad jag inte tycker om min mage. Vissa dagar känns det som om den inte dubblerat sig också. Ja, både i storlek och antal. Igår efter första genomköraren satt jag och funderade på hur jag skulle lösa ett litet delikat, men ack så pinsamt bekymmer. Just de där jumping jacks..arna? Hur sjutton ska man försvenska en träningsterm på engelska egentligen?
När jag hoppar så hoppar ju mage också. Likaså brösten, även om de inte är så stora! Men de stoppar man ju lite fiffigt in i en sport-bh och håller således på ganska bra plats. Men magen….
I Ally McBeal säljer ju Elaine en facebra och jag kände en plötslig önskan om en slags mag-bh. Kanske liknande de där gummibanden jag hade när jag var gravid?! Men insåg i samma sekund hur dumt det skulle se ut. Så idag tog jag helt enkelt på mig min sport-bh, mina träningsbyxor och ett tight linne. Magen, ja den gufsade glatt på i lite eftertakt! Men jag genomförde dag 2. Svettig, stolt och trött i benen. Nästa bekymmer att lösa, träningen i Norrbotten. Yogamatta, vikter, träningskläderna… Men det löser sig, jag får fundera på det. För träna, det ska jag!

Jillian Michaels 30 days shred!

Jag läser mycket, har gjort de senaste två åren, om träning och kost. Om motivation och människor som kämpar med övervikt. Ja, det är mest de jag följer, deras vilja, kamp och anmärkningsvärda kämparglädje. Sedan är jag med i ett antal grupper på facebook som handlar om träning och där hänger ganska många vältränade människor, men som så gärna delar med sig av sin kunskap. Jag har inte vågat skriva något i någon av grupperna, då jag ju inte alls är tränad eller har en kropp som ens är i närheten av fit. Vad har jag att komma med liksom? Nej, jag har mest tassat runt, läst och sugit i mig och beundrat alla vältränade kroppar. För ja, de är glada för att visa upp dem!

Men så idag bestämde jag mig, kanske kan få lite tips!? Det är ju svårt att få till nån effektiv träning på kvällarna när dottern är hemma. Och överallt är det viktträning som gäller för att förbränna. Styrketräning, stryrketräning och lite cardio. Men jag som aldrig sysslat med styrketräning tycker det är lite svårt. Vilka övningar? Hur mycket? och hur tungt?

Så jag skrev ett inlägg;

“Ni är sjukt imponerande hela högen! Jag har inte varit medlem i gruppen så länge, men varje dag ökas min motivation ett litet snäpp till. Jag är hästlängder efter er andra i form (överviktig, trött och helt otränad) Men det är det som ska ändras nu. Suger i mig av allt ni skriver som en tvättsvamp! Nu ska en 40 kilo av. (Gaaah känns som Mount Everest.)”

Jag tänkte att någon kanske skickar ett litet hejarrop.
Jag fick 14 kommentarer. 14 för mig, helt okända personer som alla gav sina tips på hur jag ska tänka. Vad jag ska fokusera på! För inte tala om hur många som gillade inlägget. Helt fantastiskt. vilka människor! Det här blir spännande.
Ett av tipsen jag fick var att föja Jillian Michaels. Hon har tränignsvideos som är lätta att följa som nybörjare. A 30 day shred!
Så i afton påbörjade jag en tuff period. 30 dagar hårdkörning. Just nu är jag svettig, trött och tänker att jag ju i alla fall överlevde första träningspasset!

 

Jag satt också ikväll och funderade kring målbild igen. Det där med saxofonen ligger ju fortfarande där i bakgrunden och surrar….

Men så tänkte jag att jag kanske ska hitta något mer realistiskt… ändå.
så ja, här kommer några bilder på hur jag skulle vilja se ut. Och såklart supervackra Christina Hendricks!

Hendricks 1466209_770650736282300_2066194447_n christina-hendricks_1

09-21-08 Los Angeles, CA Christina Hendricks at the 60th Primetime Emmy Awards, Nokia Theatre, Los Angeles, CA... Non-Exclusive Pix by Flynet ©2008 323-833-7042  Nicolas 818-307-4813  Nicolas 323-974-6007  Jay 310-466-8617  Scott
Christina Hendricks 

sexy-female-sax-player-13260051

Utskälld

Long time no see bloggen.
Jag har varit lite ur form. Ur gängorna. Motivationen till träning har liksom inte riktigt infunnit sig. Igår fick jag ett litet mentalt bryt. Svor, grina och drog luft i lungorna. Ja, jag är sådan. Emotionell, känslig men envis som fan.
Idag bestämde jag mig. Nu kör vi! Antagit utmaningen om inget socker, ingen läsk, inga bakverk och inget godis fram till 15 april. 3 mån. 3 månader av hårdkörning. Så jag gav mig av hem från jobbet i en jäkla fart, tänkte att jag ska minsann hinna med en runda innan körövningen. När jag parkerar bilen utanför skolan och går iväg, stannar en annan bil bredvid min och ut hoppar en man som först tutar och sedan ropar. Jag vänder mig och för att titta och möts då av en utskällning efter noter. Hytte med nävarna och talade om för mig hur uselt jag kör bil och ifrågasatte om inte 30km/h gäller även för mig? Att det minsann går barn på skolan och att jag minsann borde visa lite hänsyn!
-Eeehh, va??!

(såhär i efterhand kommer jag ju på otroligt många bra svar, men då stod det bara helt stilla)

Jag stod bara och tittade. Undra om jag faktiskt inte gapade lite också. Jag är högst medveten om att jag ganska ofta inte håller 30. Jag är också mycket väl medveten om att det är fel och att det är ett lagbrott, men jag kan tycka att man ska väl för f-n lära sina barn att se sig för och att framför allt inte leka på vägen! (jag skulle vilja starta ett upprop i hela byn och trafikvett för barn över lag. För de är helt värdelösa på att kunna gå på rätt sida vägen och framför allt är det inga barn här som vet att man cyklar på höger!!) Jag vet som sagt, att det är fel, men jag tänker så. Jag har gått på den där skolan själv i nio år. Jag har cyklat på den där cykelbanan varenda dag varje sommar ner till badet. På HÖGER sida! Men att följa efter mig, hoppa ut och börja skälla? Vem ska prata om hänsyn….
Det är andra gången jag blir utskälld för min bilkörning. Första gången var för något år sedan i Haninge, där en man kom farandes i en audi i extremt hög fart. Måste vara något med män i audis…. (haha)

Jjag var tvungen att byta fil framför honom, för att det gick över i enfiligt. Han blinkade och hade sig. Otroligt irriterande, så jag saktade av lite.. Jaa, jag vet, otroligt tramsigt gjort, men jag blir så irriterad över de som tror att de äger vägen. Efter korsningen blev det återigen tvåfiligt och han for förbi i en jäkla fart. Han tutade och jag gav honom fingret. Japp, jag gav honom fingret. Hetlevrad och arg! Han svängde in framför mig, stannade hoppade ur bilen och marscherade bak till min bil och slet upp dörren och skällde ut mig.

Varför blir jag utskälld hela tiden? Varför blir just jag kritiserad för något som jag faktiskt tycker är en orättvis bedömning? Jag blir ifrågasatt på mitt jobb och skälld på. Tycker det har varit mycket skäll på mig på sistone och nu känner jag ett stort fett; Nu räcker det!! Nu är det bra.