Insomningssvårigheter

Jag har skaffat mig sömnproblem. Jag upptäckte detta igår kväll när jag skulle gå och lägga mig. Klockan var nog 22.30 ungefär när jag stoppade fötterna under täcket. Jag var inte särskilt trött egentligen men jag skulle ju upp och jobba idag och vill vara ganska utsövd när jag tar tag i arbetet. Morgontrött som jag är. Jag kunde inte komma till ro, så jag tog fram min bok och läste en stund och när ögonen så började bli något tunga la jag boken åt sidan och släckte lampan. Normalt sett somnar jag här, inte jättefort men i alla fall inom en kvart.
Inte nu längre.
Där i mörkret började jag formulera tankar, meningar och formuleringar hit. Till min nya blogg. Å döm om min förvåning när jag rätt som det är bara börjar skratta?! Helt ensam i min dubbelsäng, i ett kolsvart hus mitt i natten ligger jag och fnittrar. Och jag kan inte sluta. Jag ligger där och kom på det ena roligare än det andra och tillslut ligger jag och fullkomligen gapflabbar och tårarna rinner. Min hjärna löpte fullkomligen amok med mig, på ett sätt som jag aldrig varit med om tidigare. Aldrig har jag då inte kunnat somna för att jag legat i sängen och vikt mig dubbel av skratt.

Jag somnar inte förrän 01.30, fullständigt utmattad. Av gapskratt.

Njuter ända ner i lilltårna

Så har jag då försökt att gå ned i vikt och tänka på vad jag äter i ungefär en vecka. Då bjuds jag på födelsedagskalas, med SMÖRGÅSTÅRTA. Förstår ni inte hur gott det är???
Det är ju helt otänkbart att inte glufsa isig tills man känner att magen är stor som om jag vore gravid i 8.e månaden igen. Sådär smarrigt såsig och alldeles underbar. Mitt elaka jag säger mig hela tiden att “jamen, smörgåstårta är jättenyttigt, bara titta på den! Full med räkor, sallad, gurka, rom, dill och massa andra grönsaker och skaldjur. Det är nyttigt alltihop!! Så det är väl inte så konstigt att man tar en bit. Sen kommer nästa smörgåstårta, med köttbullar och skinka. Då hånflinar mitt elaka jag och liksom vrålar “haha- fattar du väl. Du har ju redan slängt i dig en stor smörgåstårtebit, du kan lika gärna ta en bit av den andra också, för det kommer ändå inte att märkas” Så det gör jag ju. För den är ofantligt god, den också. Nu är jag så mätt så jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Lutar mig förnöjt tillbaka och tänker att” ja, i morgon får jag ta och träna!” Och hur var det nu.. efter jobbet, när jag har handlat, städat köket, lagat mat, när jag ha hängt upp tvätten och satt igång en ny, när jag har städat av lillans rum och när jag kollat mailen och facebook och…

Sen händer det allra värsta. In kommer tårtan. Med schweizernötchokladkräm på!! Den går inte att motstå. Jag tar bara en liten bit – ja, faktiskt. För jag är så himla mätt på smörgåstårta. Och så lite vispgrädde till. Den är ljuvlig. Jag njuter ända ner i lilltårna. Funderar lite på hur den får plats egentligen, men den bygger väl helt enkelt ut en ny fettvall nånstans där jag inte hade en förut… Livet går vidare, lite större, än vad jag var igår.

Café de fett

Aldrig har ni väl tittat på de andras fat när ni går in på ett fik??
Jaså, det har ni ja. Det gör jag med. Alltid. Jag måste ju kolla in vad som ser gott ut, ser de ut att njuta? vem äter vad? Hur mycket äter de? Ser de tjocka ut? Och visst tänker jag samtidigt att den där tårtbiten såg god ut. Sitter det nån stackare med två bitar av något eller flera kakor så tänker jag “oj, ska han/hon äta allt det där?” Skulle det dessutom vara så att den stackaren var lite rundare lagt än vad genomsnittet är, skulle jag utan tveka tänka, “men sluta ät massa tårta, tjockis, det där blir du ju inte smalare av”.

Givetvis har ju dessa elaka tankar lett till att jag själv inte riktigt kan njuta av att gå på café. För jag kan ju inte köpa mig en tårtbit, hur skulle det se ut? “Ha, ska du som är så tjock äta tårta”? Jag kan ju bara höra allas tankar på hela caféet. Nej, mina cafébesök blir således en jobbig lidelse där jag letar i disken efter det som ser mest nyttigt ut. En smörgås med massa krasse som trillar ut från alla håll, som inte går att hålla i för att alla små jobbiga krasseskott bara väller ner i knät, ut på tallriken, över brickan, några skott som gärna lägger sig på grannens tårtbit, som för tillfället ser förträffligt underbart god ut. Men det ser ju nyttigt ut, med min krassesmörgås och förfärligt äckligt är det.

Sockersöt

Är det inte helt underbart gott med socker?
Söta läcka sockerbullar, nybakade kanelbullar, vaniljhjärtan, bondkakor, finska pinnar, drömmar och havreflarn. För att inte tala om chokladtårta, biskvier och maränger! Smågodis. Jag älskar smågodis. Hallon-lakritsskalle, blåbärsbumlingar, violpistoler, geléhallon.
För mig är socker som en drog. När jag blir sugen kan jag få för mig nästan vad som helst, är det nån gång jag skulle kunna springa ett maraton så är det om någon viftar med en smågodspåse! Komsi komsi, här har vi, och jag hade glatt skuttat efter som en liten hundvalp som vill busa!
Är jag riktigt sötsugen länsar kylen på vad jag kan hitta. Nej, frukt är inte godis! Ni som tycker det, ni har verkligen inte fattat grejen med smågodis. Frukt är frukt. Godis är godis och godis är jättegott!

Jag har inte tid

Idag ska jag träna!
jag säger säkert den meningen 100 gånger om dagen. Men alltid är det något annat som kommer emellan. Aldrig har jag tid! Speciellt nu i semestertider, det är så himla svårt att hinna med att träna då. För jag måste ju åka till stranden och sola, jag vill ju bli lite brun inför vintern. Jag måste gå och bada, måste fixa lite i trädgården, måste grilla! Jag måste klippa gräset, måste hänge ut tvätten och sen måste jag ju se om det är något bra på tv, jag måste kolla av mina mail, om det är någon som vill något, det kan ju vara väldigt viktigt, kolla facebook och se vad alla gör, läsa tidningarna, måste kolla de forum jag är engagerad i och sen när det ändå finns lite kar på dagen så måste jag kanske ta och städa ur garderoben, och sortera om alla cd skivor….