Jag har inte tid

Idag ska jag träna!
jag säger säkert den meningen 100 gånger om dagen. Men alltid är det något annat som kommer emellan. Aldrig har jag tid! Speciellt nu i semestertider, det är så himla svårt att hinna med att träna då. För jag måste ju åka till stranden och sola, jag vill ju bli lite brun inför vintern. Jag måste gå och bada, måste fixa lite i trädgården, måste grilla! Jag måste klippa gräset, måste hänge ut tvätten och sen måste jag ju se om det är något bra på tv, jag måste kolla av mina mail, om det är någon som vill något, det kan ju vara väldigt viktigt, kolla facebook och se vad alla gör, läsa tidningarna, måste kolla de forum jag är engagerad i och sen när det ändå finns lite kar på dagen så måste jag kanske ta och städa ur garderoben, och sortera om alla cd skivor….

Bend over

När jag och min bror, ja han ser ut ungefär som jag, är ute och arbetar strävar vi hela, hela tiden efter att ha saker och ting i arbetshöjd. Vår tidigare kollega pikade oss lite för detta. För det kan ibland bli väldigt roligt när vi ska leta efter något att lägga sakerna på. Hade vi skruvat ihop tingesten på golvet kan det rent av vara så att den hade blivit klar fortare, men det kan ju faktiskt ta en stund att hitta arbetshöjden.
Men tänk er själv att när ni böjer er framåt så tar det för det första ganska mycket emot. Sedan fylls hjärnan av allt blod som finns i kroppen så att det kan blinka lite för ögonen och ställer man sig sedan upp för fort ser jag stjärna du aldrig har beskådat. När jag så står där framåtböjd och ska skruva ihop något på golvet stängs alla luftvägar, för jag har ju vikt min mage dubbel, och enda vägen den har att ta vägen är inåt. Så nej, bend over är inget för mig!
Viva la arbetshöjd!!

Stor i maten – Stor i magen

Häromdagen skulle jag och min dotter (4 år) gå ner till byns simbassäng för att bada. För att orka bada, måste man äta ordentligt. Men eftersom vi var i något tidsnöd och vi egentligen inte var särskilt hungriga gjorde vi en “made to go” = kylskåpskall korv i näven. Visst nu vrider sig säkert alla dietister och socialförvaltningsanställda i ren förskräckelse, över sättet jag utfodrar min huligan, men jag lovar och svär, så här gör vi väldigt sällan.

Åter till berättelsen, på vägen ner till bassängen ville dottern mest suga på korven och plocka blommor, så det fick bli en uppgörelse, vad den bestod i tänker jag in avslöja men jag fick tillslut i henne några tuggor. “för du vill ju bli stor och stark” sa jag!
“Ja, men mamma, om jag äter upp hela korven får jag ju lika stor mage som du!”

Hmm tar nog några extra rundor i bassängen idag….

Fettgördel

Alltså, när en ser ut som jag, så är kläder en plåga. Speciellt såhär års när klädeskatalogerna duggar tätt i brevlådan och man sitter där med tindrande ögon och slicka sig om munnen över de läckra plagg som förevisas. Lite lätt drömmer jag mig bort i hur fantastiskt snygg jag skulle bli i just såna jeans, i just den skjortan – för att inte tala om den där mirakulöst snygga klänningen som man bara kunde dö för!
När jag sedan vaknar ur min klädeskoma och sneglar lite lät nedåt sidan och storlekarna slutar på 46, då brukar jag ändra mig ganska snabbt och tycka att den där klänningen nog inte var särskilt snygg ändå!

För en tid sedan införskaffade jag mig en gördel. Beige, hudfärgad liten tub, väldigt elastisk, som lovade att hålla in och forma till en riktig timglasfigur. Inte alls sådan figur jag har nu som är bredast på mitten. Jag tror inte min kropp har fattat det där med timglaset… Lite mer tvärtom faktiskt.
Hur som helst så ålade jag mig den där tuben, vilket var ungefär som att genomföra ett maratonlopp. Jag det tog säkert lika lång tid, för ni anar inte vilka fettvallar den ska ta sig över och trycka in och när den väl sitter på hyfsad rekommenderad plats så inser jag att jag fått en klyfta på ryggen??!!!
Sådär såg det inte ut på bilden! Tjejen som förevisade gördeln var väldigt timglasformad och inga vallar någonstans. Kan det vara så att hennes gördel inte höll in någonting?! Av någon underlig anledning hade den även förmågan att rulla ihop sig i svanken, för min enorma rumpa var ju inte gjord för att befinna sig instängd! Och när den väl börjar rulla sig på ena sidan kroppen gör den rätt lätt det även på andra sidan. Så där stod jag i min beige kroppstub med vallarna ännu tydligare än förut och med en klyfta på ryggen.

Vilken tur att klänningen ändå inte var så snygg!