Café de fett

Aldrig har ni väl tittat på de andras fat när ni går in på ett fik??
Jaså, det har ni ja. Det gör jag med. Alltid. Jag måste ju kolla in vad som ser gott ut, ser de ut att njuta? vem äter vad? Hur mycket äter de? Ser de tjocka ut? Och visst tänker jag samtidigt att den där tårtbiten såg god ut. Sitter det nån stackare med två bitar av något eller flera kakor så tänker jag “oj, ska han/hon äta allt det där?” Skulle det dessutom vara så att den stackaren var lite rundare lagt än vad genomsnittet är, skulle jag utan tveka tänka, “men sluta ät massa tårta, tjockis, det där blir du ju inte smalare av”.

Givetvis har ju dessa elaka tankar lett till att jag själv inte riktigt kan njuta av att gå på café. För jag kan ju inte köpa mig en tårtbit, hur skulle det se ut? “Ha, ska du som är så tjock äta tårta”? Jag kan ju bara höra allas tankar på hela caféet. Nej, mina cafébesök blir således en jobbig lidelse där jag letar i disken efter det som ser mest nyttigt ut. En smörgås med massa krasse som trillar ut från alla håll, som inte går att hålla i för att alla små jobbiga krasseskott bara väller ner i knät, ut på tallriken, över brickan, några skott som gärna lägger sig på grannens tårtbit, som för tillfället ser förträffligt underbart god ut. Men det ser ju nyttigt ut, med min krassesmörgås och förfärligt äckligt är det.

Sockersöt

Är det inte helt underbart gott med socker?
Söta läcka sockerbullar, nybakade kanelbullar, vaniljhjärtan, bondkakor, finska pinnar, drömmar och havreflarn. För att inte tala om chokladtårta, biskvier och maränger! Smågodis. Jag älskar smågodis. Hallon-lakritsskalle, blåbärsbumlingar, violpistoler, geléhallon.
För mig är socker som en drog. När jag blir sugen kan jag få för mig nästan vad som helst, är det nån gång jag skulle kunna springa ett maraton så är det om någon viftar med en smågodspåse! Komsi komsi, här har vi, och jag hade glatt skuttat efter som en liten hundvalp som vill busa!
Är jag riktigt sötsugen länsar kylen på vad jag kan hitta. Nej, frukt är inte godis! Ni som tycker det, ni har verkligen inte fattat grejen med smågodis. Frukt är frukt. Godis är godis och godis är jättegott!

Jag har inte tid

Idag ska jag träna!
jag säger säkert den meningen 100 gånger om dagen. Men alltid är det något annat som kommer emellan. Aldrig har jag tid! Speciellt nu i semestertider, det är så himla svårt att hinna med att träna då. För jag måste ju åka till stranden och sola, jag vill ju bli lite brun inför vintern. Jag måste gå och bada, måste fixa lite i trädgården, måste grilla! Jag måste klippa gräset, måste hänge ut tvätten och sen måste jag ju se om det är något bra på tv, jag måste kolla av mina mail, om det är någon som vill något, det kan ju vara väldigt viktigt, kolla facebook och se vad alla gör, läsa tidningarna, måste kolla de forum jag är engagerad i och sen när det ändå finns lite kar på dagen så måste jag kanske ta och städa ur garderoben, och sortera om alla cd skivor….

Bend over

När jag och min bror, ja han ser ut ungefär som jag, är ute och arbetar strävar vi hela, hela tiden efter att ha saker och ting i arbetshöjd. Vår tidigare kollega pikade oss lite för detta. För det kan ibland bli väldigt roligt när vi ska leta efter något att lägga sakerna på. Hade vi skruvat ihop tingesten på golvet kan det rent av vara så att den hade blivit klar fortare, men det kan ju faktiskt ta en stund att hitta arbetshöjden.
Men tänk er själv att när ni böjer er framåt så tar det för det första ganska mycket emot. Sedan fylls hjärnan av allt blod som finns i kroppen så att det kan blinka lite för ögonen och ställer man sig sedan upp för fort ser jag stjärna du aldrig har beskådat. När jag så står där framåtböjd och ska skruva ihop något på golvet stängs alla luftvägar, för jag har ju vikt min mage dubbel, och enda vägen den har att ta vägen är inåt. Så nej, bend over är inget för mig!
Viva la arbetshöjd!!

Stor i maten – Stor i magen

Häromdagen skulle jag och min dotter (4 år) gå ner till byns simbassäng för att bada. För att orka bada, måste man äta ordentligt. Men eftersom vi var i något tidsnöd och vi egentligen inte var särskilt hungriga gjorde vi en “made to go” = kylskåpskall korv i näven. Visst nu vrider sig säkert alla dietister och socialförvaltningsanställda i ren förskräckelse, över sättet jag utfodrar min huligan, men jag lovar och svär, så här gör vi väldigt sällan.

Åter till berättelsen, på vägen ner till bassängen ville dottern mest suga på korven och plocka blommor, så det fick bli en uppgörelse, vad den bestod i tänker jag in avslöja men jag fick tillslut i henne några tuggor. “för du vill ju bli stor och stark” sa jag!
“Ja, men mamma, om jag äter upp hela korven får jag ju lika stor mage som du!”

Hmm tar nog några extra rundor i bassängen idag….